Den sista färden
JON VOIGHT FIXAR SKIVAN.I dag fyller Jon Voight 74 år. För yngre är han väl mest känd som pappa till Angelina Jolie. För mig är han först och främst det manliga fnasket Joe Buck i cowboykläder i filmen ”Midnight Cowboy”, en naiv lantis som kommer till New York och tas om hand av den haltande och hostande rollfiguren Ratso Rizzo ypperligt gestaltad av Dustin Hoffman. Dessutom fastnade ledmotivet ”Everybody´s Talking” med han med det svenskklingande namnet Harry Nilson. Filmmusiken kommer man också ihåg från Jon Voights andra stora film, ”Den sista färden” (”Deliverance”). Banjoduellen är en av de bästa instrumentala filmlåtarna genom tiderna, tycker jag. Intrigen är också suverän. Den byggs upp kring Burt Reynolds machofigur som leder sina stadsvänner på en kanotfärd nedför en flod som senare ska dämmas upp inför ett kraftverksbygge. Helt otippat blir det ändå inte Reynolds utan Jon Voight som blir den som till slut lyckas få gänget i mål efter hårda strider med de lokala rednecksen.
Förutom sin roll som den rullstulsburne Vietnamveteranen i ”Hemkomsten” (”Coming Home”) har Jon Voight spelat i en hel del drös med filmer – samtliga inte speciellt minnesvärda. Men för ”Midnight Cowboy” och ”Den sista färden” är han väl värd att uppmärksammas på sin födelsedag. Jag såg båda för cirka 40 år sedan när de kom upp på de svenska biograferna, och jag passar på att se dem igen så fort de dyker upp på någon reklamfinansierad TV-kanal.