Död spionrisk
ENKELT BYTE.Webbredaktören och jag såg toppdiplomaten Sverker Åström på en bögklubb i Stockholm för nästan 20 år sedan. På (ö)kända Huset på Sveavägen satt han i en soffgrupp omringad av tre unga grabbar, som en tupp i hönsgården – ja eller ungtuppgården kanske vore en rättare benämning. Han var då cirka 75 år gammal men fortfarande oerhört stilig och med en resning som var imponerande. Huset var förresten ett riktigt kul festställe, med trevliga gäster som bjöd på sig själva och verkligen gillade att hålla i gång.
Jag minns att jag sade till Webbredaktören (som förstås ännu inte hunnit bli webbredaktör, fanns den titeln i mitten av 90-talet?) att det är märkligt att en diplomat som Sverker Åström har tillåtits att vara svensk diplomat i så många årtionden fastän det gick rykten om att han var homosexuell (i alla fall hade jag hört talas om det i de mediakretsar jag då umgicks i). Laster som denna (och horeri, spel- och spritmissbruk) brukar anses begärliga i spionvärlden, för att användas i utpressningssyfte för att komma åt länders hemligheter. Men, han var förstås redan pensionär då på Huset och gav kanske högaktningsfullt blanka fan i vad folk tyckte om hur han levde. Strongt gjort i så fall, tycker jag. Jag är helt för kärlek även mellan män och män och kvinnor och kvinnor.
96 år gammal var han när han dog häromdagen, Sverker Åström. Han började på UD redan 1939, läste jag i dagstidningarna efter dödsfallet. Han tjänstgjorde i både Moskva, Washington och London. Ingenstans stod om hans homoerotiska böjelser och risken att bli utsatt för spioner. Spelar det egentligen någon roll? Men jag kan inte låta bli att tänka på hur hans liv hade presenterats i den engelska tabloidpressen – och även när herr Åström var aktiv diplomat.