Fattiga barn
VÄRNA DE SMÅ OCH UTSATTA.Barnfattigdomen ökar i Sverige. I 28 av de 30 mest utsatta kommunerna i landet ökade barnfattigdomen mellan 2005 och 2010, visar färska siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Störst är ökningen i Malmö, Landskrona och Årjäng. SCB mäter den relativa fattigdomen, enligt vilken man är fattig om man har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i Sverige.
Samtidigt visar Rädda Barnens årliga rapport ”Barnfattigdomen i Sverige” att det i år, 2012, är allt fler barn i Sverige som växer upp i fattigdom. 248 000 barn, eller 13 procent, lever i familjer som antingen har en låg inkomststandard eller är beroende av försörjningsstöd – det är 28 000 fler barn än i förra årets rapport. De mest utsatta grupperna är barn till ensamstående föräldrar och barn där bägge föräldrarna är födda utomlands. Enligt Barnkonventionen är Sverige skyldigt att se till att alla barn har en skälig levnadsstandard och att inget barn diskrimineras på grund av sitt sociala ursprung. Rädda Barnen menar att den diskrimineringen finns i Sverige i dag, eftersom de barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer riskerar att få sämre hälsa, sämre utbildning och sämre möjligheter till fritidsaktiviteter.
Även om begreppet ”fattigdom” i ett internationellt perspektiv mer handlar om barn som verkligen svälter, lider brist på vatten, bor i skjul och rent allmänt lever i ren misär – så finns det ändå anledning att uppmärksamma rapporterna om de svenska barnen. Gapet mellan de med hög och de med låg inkomst har aldrig varit större i Sverige än det är i dag (i sig en skrämmande utveckling; jag hoppades någonstans att vi var på väg mot ett jämlikare samhälle där alla ges nödvändigt utrymme). Och att växa upp i familjer där det är brist på pengar är ett ständigt problem och för barnen förknippat med känslor av skam, otrygghet, rädsla och utanförskap. En kvarts miljon svenska barn som tvingas uppleva detta är förstås oacceptabelt.
Själv är jag uppvuxen i en miljö med mycket knappa resurser. Men jag trodde vi i Sverige passerat detta tragiska stadium. Tydligen har vi långtifrån gjort det, vilket gör mig nedstämd. Stackars våra drabbade barn – och barnbarn.