Jubel på bolaget
INTRÄDE TILL VUXENLIVET. Skulle handla några öl till hotellrummet på bolaget i Västerås sent i går eftermiddag, när den unga Tjejen framför mig i kön blev tvingad att visa leg.
– Du fyller år i dag, utropade Expediten. Första gången, va?
Jag och de andra bakom mig i kön blev plötsligt upprymda och lyckönskade Tjejen på födelsedagen och hennes första handling på bolaget. Någon föreslog att man borde ha blinkande lampor som tändes vid tillfällen som dessa, det första legala utköpet på bolaget. Tjejen sade inte så mycket utan bara log lyckligt med blossande kinder och packade noga ned sina två, smaklöst blåfärgade Spritz-flaskor i den gröna plastkassen. Men hon kände sig garanterat mycket vuxen.
Själv handlade jag på ett bolag för första gången när jag nyss hade fyllt 19 och just hade flyttat till Gävle för att gå i skola där ett par år. Jag var lång och trodde det skulle gå bra. Men expediten krävde leg. Jag sade att jag inte hade något och lät i stället min äldre kompis köpa ut. Fram till att jag fyllde 20 gick jag därefter alltid till samma bolag och samma expedit; hon kände igen mig och trodde kanske att jag handlat tidigare och gav mig aldrig några problem. Sedan den där gången, för cirka 40 år sedan, har jag aldrig behövt visa leg på ett bolag. Jag frågade förresten i går den där expediten om hon ville se mitt leg också. Hon bara log och ruskade på huvudet.
– Du fyller år i dag, utropade Expediten. Första gången, va?
Jag och de andra bakom mig i kön blev plötsligt upprymda och lyckönskade Tjejen på födelsedagen och hennes första handling på bolaget. Någon föreslog att man borde ha blinkande lampor som tändes vid tillfällen som dessa, det första legala utköpet på bolaget. Tjejen sade inte så mycket utan bara log lyckligt med blossande kinder och packade noga ned sina två, smaklöst blåfärgade Spritz-flaskor i den gröna plastkassen. Men hon kände sig garanterat mycket vuxen.
Själv handlade jag på ett bolag för första gången när jag nyss hade fyllt 19 och just hade flyttat till Gävle för att gå i skola där ett par år. Jag var lång och trodde det skulle gå bra. Men expediten krävde leg. Jag sade att jag inte hade något och lät i stället min äldre kompis köpa ut. Fram till att jag fyllde 20 gick jag därefter alltid till samma bolag och samma expedit; hon kände igen mig och trodde kanske att jag handlat tidigare och gav mig aldrig några problem. Sedan den där gången, för cirka 40 år sedan, har jag aldrig behövt visa leg på ett bolag. Jag frågade förresten i går den där expediten om hon ville se mitt leg också. Hon bara log och ruskade på huvudet.