Schizofren födelsedagsblues
PETER GREEN OCH NOEL GALLAGHER, BREWERY 2007. (cred: mojo4music)
Självaste BB King har kallat honom för ”den bäste vite bluesgitarristen”. Han kunde blivit en av rockstjärnorna i supergruppen Fleetwood Mac som skördade enorma framgångar på 1970-talet. I stället hoppade han redan 1970 av bandet som han själv startade och efter att ha skrivit låtar som ”Oh, Well”, ”Albatross” och ”Black Magic Woman” (var skulle Carlos Santana ha varit utan den jättehiten med Santana?). Han inte bara hoppade av från musiken, han hoppade av från livet till följderna av ett svårt drogmissbruk följt av schizofreni och mentalsjukhus. Under perioder har han kommit tillbaka i olika konstellationer. Han bodde faktiskt i Sverige under tre år på under mitten av 00-talet, hos en svensk tjej i Kristianstad av alla obluesiga ställen.
Peter Green började, som många andra stora brittiska bluesmusiker, i John Mayalls Bluesbrakers – plantskola för bland andra Eric Clapton, Mick Tylor, Aynsley Dunbar och Mick Fleetwood. Han fyller år just i dag, 66 år efter att han föddes i ett fattigt judekvarter i East End utanför London under det ursprungliga efternamnet Greenbaum. En av alltför många som hamnat så snett i den cyniska och drogkantade rockbranschen.