Gnälligt morgonhumör

GRUMPY WOMAN.
Jag vill att vi inför en ny regel, sade Gumman bestämt i morse. OK, vad gäller det? undrade jag. Sängen i gästrummet ska bäddas på morgonen eller senast under dagen, när någon legat där. Visst fan, jag glömde, svarade jag, för jag sov där för några nätter sedan för att undvika Gummans snarkande. Men hallå, kom jag då listigt på, du sov ju där i onsdags när jag kom hem efter att ha druckit vin – och så har du inte bäddat förrän nu på morgonen, det är ju mot reglerna! Jamen, jag lade mig i din obäddade säng, svarade hon. Spelar ingen roll, då fanns det ingen regel om detta, sade jag och kände mig riktigt listig.
     Och så är du usel på att bädda din sida i dubbelsängen, gick Gumman på. Det ska vara militärbäddning, slätt och fint. Jaha, som din exkille gjorde då, han som var stammis och sedan sköt sig (fast det är ju faktiskt en annan historia)? Kom in i sovrummet ska jag visa dig, sade Gumman och så visade hon mig hur det skulle gå till. Har du tagit upp det här med bäddregler med din psykolog? undrade jag lite försynt.
     Jag tar inte ut vare sig soppåsen eller tidningsinsamlingspåsen, sade Gumman när hon stod vid ytterdörren fullt påklädd. Det är lugnt, sade jag, ha det nu så bra på jobbet. Med antydan till ett leende öppnade hon och gick ut.
     Tur att jag inte brusade upp, tänkte jag när dammet lagt sig. Det brukar vara jag som är gnällig på morgnarna, det kan både Gumman och Döttrarna vittna om. Men jag har skärpt till mig på senare år. Och Gumman har sina skäl att vara lite gnällig, det vet jag, hon har det inte så roligt på jobbet just nu och längtar efter ett nytt – men det är ju tyvärr hopplöst när man är över 50: Dead End Street.
gnäll, bäddning, psykolog