Lycklig av att resa

 KATASTROFTURISM I ”DEN DÖDA STADEN”.
Att resa gör oss lyckliga. Det har några forskare vid Göteborgs universitet kommit fram till. Enligt rapporten är det främst tre former av konsumtion som bidrar till lycka: upplevelsekonsumtion, prosocial konsumtion (som att ge gåvor eller pengar till välgörenhet) och matkonsumtion. Resor hör förstås till upplevelsekonsumtionen.
     Räknat till antalet invånare är svenskarna ett av de folk i världen som reser mest. Och visst har även mitt resande gett mig upplevelser, en del lyckliga men också en del tråkiga. Jag tågluffade 1972, när Interrailkortet infördes. Redan första natten, på tåget mellan Hamburg och Stuttgart glömde jag hela reskassan och passet på tåget, fick ett provisoriskt pass i München och fick Morsan att telegrafera 500 spänn till en bank i Wien. Dessa 500 levde jag på under tre veckor, fjuttigt var bara förnamnet. I Paris blev min reskamrat KFML:aren och jag utslängde från ett hotell av rasistiska hotellägare bara för att vi ville visa rummet för en afrikansk tjej som vi stött på. I Warsawa har jag blivit blåst av en svartväxlare, i Las Palmas har jag blivit slagen med batong på låren av en spansk polis, i London har jag blivit hotad av en ligist på en bar i Soho, i Portugal fick jag något som liknade koppor över hela kroppen och blev behandlad av läkare i fyra dagar i Bordeaux, i ”den döda staden” Pripjat utanför Tjernobyl tappade jag förstås jackan på marken trots att guiden på grund av strålningsrisken bestämt sagt ifrån att inte ställa något på det kontanimerade underlaget, på en bar i Rijeka (dåvarande Jugoslavien) blev jag och en reskompis rånhotade men räddades av en godhjärtat prostituerad kvinna, i München har jag blivit sparkad av tyska poliser för att jag låg och sov på golvet i bagagerummet.
     Men, i ärlighetens namn, visst har mitt resande i det stora hela varit lyckat och, kan man nog säga, gjort mig rikare på både upplevelser och lycka.
Tjernobyl, lycka, katastrofturism, prostituerad, rånhotad, svartväxel