Däckad av poker

 KONSTEN ATT HÅLLA MASKEN.
Präktigt bakfull och dessutom svårt allergisk släpade jag mig igenom söndagen i sviterna efter lördagens pokerkväll. Webbmastern, Borås, Redaktören, Snickaren, Kiruna och IT-teknikern hade samlats hos mig för första pokerkvällen på över ett år. 2013 var första året sedan 1992 som vi inte hade något spel, så det var verkligen på tiden.
     Korv i ugn och hemlagad potatismos stod på menyn. Snickaren (som dessutom är utbildad kock) tog över matlagningen och köket medan jag bistod som köksbiträde. Ölen flödade och spelet höll på till närmare midnatt. Spelarna troppade av en och en. Kvar var bara Webbmastern. Då kom jag på den lysande idén att runda av med några whisky (att man aldrig lär sig). Webbmastern slocknade i soffan och jag i min säng.
     Vaknade vid nio-tiden på söndagsmorgonen, ensam i lägenheten. Då påbörjades operation städning och diskning och hopsamlande av tomburkar, kände mig lite som Povel Ramel i låten Gräsänkling blues där han beskriver festen han ordnade när frugan var borta och det chockerande uppvaknandet dagen därpå. Jag hade ett par timmar på mig innan Gumman skulle komma hem; hon och några kompisar hade varit på islandshästläger.
     När hon väl kom hem var det hyfsat städat och i ordning – förutom muggsitsen som någon av gästerna hade suttit sönder. Då ville Gumman att vi skulle ut på promenad, ”det är ju så fint väder”. Efter en hel del övertalning gick jag med på det och slet mig, med viss möda, från TV:n där jag kollade på VM i snooker. Hur det gick? Så där, kan man säga. Min gräs- och pollenallergi slog till med hård kraft, trots att jag medicinerar, och mina ögon började klia, jag fick svettningar och blev andfådd. Bakfull, allergisk och med tom plånbok efter alla förluster vid pokerbordet. Nä, söndagen var inte någon höjdare, även om jag i alla fall hade tur med vädret, typ.
bakfull, pokergänget, öl, whisky, allergi, Povel Ramel, gräsänkling, tomburkar