Bajsa på sig
OH, HOLY SHIT.Vaknade vid 5-tiden i morse av att det var blött i sängen och luktade, ja skit. Det var jag som hade bajsat på mig. Ett trist utslag av min influensa; skiten hade bara runnit ut utan att jag märkt det. Upp ur sängen, tvätta kort- och långkalsongerna (feberfrossan krävde mycket kläder) och duscha ren stjärten. Jag lade ett gammalt badlakan ovanpå det brunfläckade lakanet och ett under lakanet över den missfärgade madrassen. Slocknade i ny feberdvala. Vaknade vid 7 igen, av att jag utan kontroll hade läckt ut lite brun sörja igen. Upp igen för att tvätta mitt andra par kalsonger. Tur att Gumman sov i arbetsrummet; otur att de rena lakanen var i ett skåp där.
Har aldrig varit med om något liknande. Oavsett hur sjuk jag varit tidigare har jag aldrig bajsat på mig – i alla fall inte i vuxen ålder. Fick en skrämmande framtidsbild av där jag ligger nedbajsad i en säng på ett vårdhem utan möjlighet att göra något åt min situation och utan personal att kalla på. Ett skräckscenario av vanvårdad ålderdom, inbäddad i stelnat bajs och i en outhärdlig stank.