Gapiga greker
GAPIG GREK.Efter två veckor med familjen i Grekland kommer jag att sakna värmen, solen och tomaterna. Det jag inte kommer att sakna är de högljudda grekerna. Vad är det med dessa människor, varför kan de inte prata i en sansad ljudnivå? På stranden häromdagen fick den ljusrosa, äldre Engelsmannen nog och väste så att vi i de närmaste solstolarna hörde honom:
- Cant anyone make that bloody woman shut up!?!
Den han menade var den Grekiska Damen som badade i vattenbrynet med fyra barn under högljutt gapande. Barnen gapade också. Kort sagt, det var ett jävla liv. Och inte blev det bättre när Damens Vännina stående bakom vår stolsrad vrålade något om wc. Vi förstod alla att hon skulle gå på toaletten. Intressant för oss alla andra? Nä, knappast.
En dag var vi på en annan strand. Jag simmade ut till en flotte och låg där och dåsade. Plötsligt blev jag avbruten av ett högt skrikande. Jag trodde jag skulle få besök och höjde på huvudet. Där borta, säkert 30 meter från flotten, simmade tre grekiska karlar och skrek åt varandra trots att de säkert inte var längre ifrån varandra än 1 meter. Varför?
- De är likadana i alla de här Medelhavsländerna, förklarade Gumman.
Återigen: varför? För ett par år sedan talade jag med den Somaliske Kontaktpersonen, som bott i Sverige i snart 20 år. Ett av problemen med integreringen är att hans landsmän är så högljudda, påstod han:
- De bor så långt ifrån varandra i Somalia och skriker åt varandra på håll.
Må så vara? Men vad är grekernas, italienarnas och spanjorernas skäl att skrika? Fan vet.