Ingo-knock gav näsblod
THE CHAMP.Den 27 juni, för 55 år sedan, blev Ingemar Johansson helt otippat världsmästare i tungviktsboxning genom att knocka Floyd Patterson, två minuter in i tredje ronden. Trots att Sveriges Radio av ”moraliska skäl” vägrade sända en proffsboxningsmatch, så satt ändå över tre miljoner natten mot den 27 juni 1959 (svensk tid) och lyssnade på matchreferatet från Yankee Stadium i New York via Radio Luxembourg.
Jag var inte en av dessa. Men mina idrottsintresserade storebröder var två av dem. Dagarna, och veckorna, efter Ingos seger ordnade Mellanbrodern matcher mellan mig och min bäste kompis Tryggve. Jag, storväxt och blond, fick alltid vara Ingo. Tryggve, liten och mörkhårig, fick förstås vara Floyd. Vi smågrabbar visste förstås inte ett dugg om boxning, men Mellanbrodern hetsade oss att slå med våra begagnade och alltför stora och klumpiga boxhandskar. Tryggve och jag var nog lika usla boxare båda två. Men det var jag som vann varje match, på grund av teknisk knockout som Mellanbrodern sade. De tekniska knockouterna berodde alltid på att Tryggve började blöda näsblod och fick rusa hem till sin mamma. Men efter att Mellanbrodern tröttnade på att arrangera dessa boxningsmatcher lade både Tryggve och jag handskarna på hyllan, ingen av oss tyckte egentligen det var så roligt att ge och ta emot stryk.