Historielös svensk jul
JULTRADITION.Första advent i dag. Nu lackar det mot jul. En traditionell svensk jul? Jo, det vill man ju ha. Och de som helst efterfrågar detta är svenskhetens största förespråkare: Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti. De vill ju alltid att det ska vara så svenskt som möjligt, i alla möjliga sammanhang. Och då är det lätt att gå ned sig i kärret i uppgiften att hoppa mellan de tuvor fosterlandsvännerna tror sig vara genuint blågula.
För ett par år sedan rasade en debatt på Facebook med trådar som ”JA till pepparkaks-
gubbar i Luciatåget” och ”Rör inte Kalle Ankas jul”. Andemeningen var förstås att ingen jävel skulle röra våra svenska traditioner.
Men vad är då svenska jultraditioner? Ja, när det gäller lekarna var det förr i tiden inget fjantigt dansande kring granen som gällde. Nä, ända sedan 1600-talet har det i svenska hem lekts ”Myssla sko” ”Torka malt” och ”Markus, vill du ha dask”. Julens centrala ritual var slaktande av julgrisen – och inte som nu inköp av en färdigkokt gris på Ica. Var är förresten det salta fläsket? Lussekatten tillreddes förstås av blodmat och fläskbitar. Lussinerna – som förr dragit runt den 13 december klädda i röda långhättor, getskinn och halmkärvar och hotat att ta folks barn om de inte fick kött och bröd – har ersatts av en borgerlig, Italien-bördig Sankta Lucia som bjuder på kaffe och bullar. Ingen bryr sig längre om det gamla lussetrollet. Den importerade jultomten har – med undantag av skägget och luvan – få likheter med sin urgamle namne. Och var är de klassiska gestalterna i julmaskeraden: julbocken, julspöket, jultuppen, julgoppan och halmgumman? Och vem tog egentligen in granen i de svenska hemmen – och var är det traditionella granriset i farstun? Och vart tog de hemmagjorda bakverken vägen? Och var är julbocken som med en smäll slänger in julklappar – gärna lite skämtsamma klappar eller bara ett vedträ?
Redan för 100 år sedan pågick en upprörd debatt i svenska tidningar om hur julen förstördes av kulturimport och materialism och att de uråldriga sederna och bruken trängdes undan. I boken Nordisk jul från 1928 hävdade folklivsforskaren Hilding Celander att vad som skedde inte var något mindre än julens ”avrättning”. Bödeln var den ”moderna maskinkulturen” var frammarsch signalerade den ”största kulturrevolution som vår folkstam någonsin har upplevat” och som ”slagit den gamla julen och dess fornärvda utformning i spillror”.
Man undrar ju vad Celander hade sagt om dagens kommersiella julhets och om den svenska ”traditionen” att dricka julglögg tillsammans med Kalle Anka. Dessutom undrar man förstås också över hur historielösa fosterlandsvännerna verkar vara.