Mozart och träsmak
FINKULTUR PÅ SLOTTET.Jag hade blivit förvarnad av Gumman, som tyckte jag skulle ta med mig en kudde för att bänkarna är så hårda på 1700-talets Drottningholms Slottsteater, vilket mitt beniga arsle har svårt att palla. Det gick så där kan man säga. Biljett-tjejen förbjöd mig att ta in kudden och hänvisade i stället till garderoben. Varför? Brandfara, hävdade hon. Det kändes lite löjligt att lämna in en kudde i garderoben, men vad göra?
Det var också lite problem innan avresan till Drottningholm. Jag hade en rutig skjorta och slitna blåjeans. Det gick inte an på opera, tyckte Gumman. Hon drog fram ett par chinos och ställde sig att stryka en skjorta åt mig – vilket hon aldrig tidigare gjort under vårt 29-åriga förhållande. Det är tydligen viktigt det här med finkultur.
Vi hade fått biljetter till operan Figaros bröllop av Wolfgang Amadeus Mozart. Inte illa. Jag gillar Mozart och jag älskar gamla historiska miljöer. Vi hade fått de hett åtråvärda biljetterna genom Gummans Ridkompis, som råkar vara gift med Klarinettisten som spelar på sådana här tillställningar (tydligen är hans hemmaplan Folkoperan på Söder). Det var bara att tacka och ta emot.
Den här föreställningen har fått översvallande recensioner i både tidningar, radio och TV. Och jag förstår varför. Sceneriet och de internationella sångarna var fantastiska. Tänk bara att få se en opera av 1700-talets mästare Mozart i en 1700-talsmiljö. Fantastiskt är ordet.
Tyvärr är operan väldigt, väldigt lång. Och redan i början av första akten bränner de av de bästa låtarna. Resten är faktiskt inte så bra, rent låtmässigt alltså. Och inte blir det bättre av att man bara önskar att det ska ta slut så att man, efter att ha försökt hitta 100 olika ställningar för att undvika smärtorna i baken, kan resa sig upp i sin fulla längd och pusta ut. Storyn är också lite träig, det är som en sängkammarfars – fast med musik. 3,5 timmar (!) tog det hela, inklusive en vinpaus. Det är långt när man har ont i arslet.
Mozart yes. Drottningholmsteatern också yes – men aldrig en gång till med de plågsamma bänkarna!