Rockband efter 40 år
PURPLE-LORD GAMMAL IDOL.Efter över 40 år är jag tillbaka vid elorgeln igen, eller keyboard som det heter i dag. Vem hade trott det? Ja, inte jag i alla fall.
Jag slutade lira i ett band i Lödöse i slutet av 1973, det var då jag flyttade till Gävle för att plugga. Bandet då hette Satyricon. Vi spelade covers, bland annat låtar av Rolling Stones, Hoolabandola, Doors och Deep Purple. Jag hade en löjlig liten orgel men fick den att låta desto mer efter att jag kopplat in gitarristens ena fuzzbox med wah-wah-pedal. Vi lirade på hembygdsgårdar men även på en pub i Trollhättan med Sveriges minsta scen och på julfester på Eriksdalsvarvet i Göteborg.
I höstas låg Gumman på mig om att jag skulle gå med i ett band som en kompis, Personliga assistenten, till henne är med i. Jag hade fått erbjudande redan i våras men, på grund av bristande rutin, hade jag tvekat. Så till slut tackade jag ja till en provspelning. Jag slöt upp i källarlokalen, tre våningar under marken alldeles invid Adolf Fredriks kyrka (där Palme är begravd) i centrala Stockholm. De fyra i bandet gav mig några lösa blad med låtackord. Alla instrument fanns i lokalen (det handlar om någon slags studieförbund) och så var det bara att ge sig in i leken igen. Det gick faktiskt riktigt hyfsat. Jag lade mina ackord.
Men efter tre repdagar (en gång i veckan) kände jag att jag behöver utveckla det här. Jag spelade mer piano än orgel, kändes det som. Så jag gick och köpte mig en billig skitkeyboard för att kunna utveckla mitt spel i hemmet. Bara en sådan sak!
För ett par veckor sedan spelade vi in en låt i en studio som ligger där nere i underjorden, bredvid de fyra replokalerna. Det ingår tydligen i själva upplägget att man ska visa upp någonting. Vi körde en egen variant på Santanas Black Magic Woman. Och, det blev faktiskt bra. Andra hobbymusiker i lokalen kom spontant fram och berömde oss. Kul!
Vi fem i bandet – med en medelålder på typ 57 år – gick efteråt på närmaste pub och firade. Alla var upprymda. Sångerskan och gitarristen började surra om att boka in spelningar. Jag dämpade entusiasmen lite genom att säga att vi kan en, säger en, låt riktigt bra. Det behövs mer om man ska spela offentligt. Själv är jag nöjd med att bara repa på gamla dar – trots att jag sedan länge klippt av mig håret.