Gubbliv

 DRINK TILL MIG? JAMBO (TACK)!
Zanzibar? Javisst, till mörkaste Afrika! I dag tog jag sista medicinen mot kolera. Tidigare har jag vaccinerats mot Gula febern. Malariatabletterna ska käkas på plats, varje dag. Webbredaktören och jag ska vara borta en hel månad.
     Allt började med att Webbredaktören för två år sedan sade att han inte såg fram emot att bli folkpensionär. Han tyckte det kändes jobbigt att inte ha en yrkesidentifikation – och vad skulle han göra med all ledig tid?
     Äh, sade jag. Du och jag åker till någon Söderhavsö direkt när du fyllt 65, vi åker till Bora Bora. Varför just den ön? Ja, jag hade bara hört talas om att den skulle vara en fantastisk Söderhavsö. När jag sedan en kväll såg Woody Allens film Alla säger I Love You (1996) blev jag ännu mer säker. Där försöker Woody Allens filmkaraktär, författaren Joe Berlin, fånga som alltid undersköna Julia Roberts i rollen som Von genom att stalka henne och ta reda på allt om hennes intressen. Han får reda på att Bora Bora är Julia Roberts drömresmål. Och självklart råkar Woody Allen så där ”by the way” nämna att han skulle vilja åka till just Bora Bora och får därmed Von/Julia Roberts att spricka upp i det där patenterade milsbreda leendet.
     Det fanns dock ett stort men. I kvällstidningen läste jag en dag att Bora Bora utsetts till världens dyraste turistö. Bora Bora består tydligen av flera öar och ligger i Franska Polynesien, läser jag vidare. Jag hade liksom ingen aning om vad Bora Bora var, egentligen. Jag hade bara fantiserat om en ”Söderhavsö”, något åt det hållet som regissören Torgny Anderberg framställde det i TV-serien Villervalle i Söderhavet (1963), som jag följde som grabb. I svartvitt förstås.
     För dyrt. Därmed gick Bora Bora bort som vårt resealternativ.
     – Men varför inte åka till Zanzibar i stället, föreslog plötsligt Gumman, mitt livs allkonsult.
     Zanzibar hade jag förstås hört talas om. En ö någonstans utanför Afrikas kust. Var det ett eget land och var ligger det exakt? Genom att googla fick jag all information jag sökte. Det är en ö som är ungefär mellan Gotland och Öland i storlek, tillhör Tanzania, ligger på Afrikas östkust 7,5 mil från fastlandet och vars sandstränder alltid hamnar på topp tio-listan när resesajterna rankar världens vackraste stränder. Jo, Zanzibar var ett hett alternativ.
     – En månad?
     Gumman hade varit positiv till vår resa men var lite oförberedd på hur länge jag ville vara borta. Men hon köpte det. Däremot var det värre med Webbredaktörens nio år yngre sambo, Sekreteraren. Hon gillade inte alls idén om att hennes älskade skulle vara ifrån honom så länge, och dessutom med Gubben, det kommer bara att bli en massa festande!
     Vad göra? Jo, på förra årets försommar gick jag med bestämda steg till Ticket på Sveavägen i Stockholm och bokade hela skiten. Flygresa med en månad från avresa till hemresa, färja från Dar Es Salaam (jag vägrar flyga inrikes) och hotell på Zanzibar de sex första nätterna. När det blev så definitivt så började Sekreteraren gradvis förlika sig med tanken och började acceptera gubbarnas planer, om än inte med någon större entusiasm.
     När jag tog min andra Gula febern-spruta på Stockholm Vaccin Lättakut på S:t Eriksplan berättade Sköterskan att hon varit fem gånger på safari i Afrika och frågade om jag varit på kontinenten tidigare.
     – Ja, jag tillbringade ett nyår i Marocko för 35 år sedan. Men det kändes mer som Arabien än Afrika.
     – Ja, svarade hon. De arabiska länderna i norr är ”Afrika light”, nu kommer du till det riktiga, svarta Afrika.
     Det här kommer att bli spännande, två vita gubbar på vift i mörkaste Afrika. Om inte det ska bota Webbredaktörens pensionsångest, så vet jag inte vilken medicin man ska ta till.