Stressade ungdomar
UNG OCH PRESSAD.Fyra av tio unga svenskar (16–29 år) känner sig stressade varje dag eller flera dagar i veckan, enligt en rapport från Ungdomsstyrelsen. Stackars satar! Det är ju så mycket de ska hinna med. Det är att prestera i skolan. Försöka få jobb. Hinna twittra, blogga och instagramma. Känna behovet/tvånget att ständigt vara uppkopplade. Och så mitt i alltihopa ta månadslånga semestrar på någon udda och exotisk plats för att kryssa av ännu en punkt på sin bucket-lista.
Så var det inte alls när jag var ungdom, ja under 1960–1970-talen alltså. Stress av skola? Knappast, det fanns mycket att välja på där man nästan alltid lyckades komma in på något sätt. Stressad av att få jobb? Inte alls, på den tiden var ungdomsarbetslösheten inte ens i närheten av dagens. Nära 25 procent av dagens unga är arbetslös, alltså nästan var fjärde person. Skrämmande siffror. Ständigt uppkopplad? Tror inte det. Då hade ingen jävel hört talas om internet och det var väl bara ett fåtal som kände till något som kallades datamaskiner. Resor till exotiska platser? Nej, inte alls. Min första utlandsresa, som Modern tog med mig på, var till ön Sylt i Östtyskland – där det förstås inte var ett dugg exotiskt. Sedan var det Mallorca, Kanarieöarna eller italienska Rivieran. Sandstränder, värme och bad – inte ett skit exotiskt det heller. Bucketlist? Skulle inte tro det heller. Det var plugga–jobba–Svenssonsemestra för hela slanten. Världen, och utbudet, var liksom inte så stor på den tiden.
Jag skulle inte för allt smör i Småland (som man sade förr i tiden) vilja byta min ungdom mot situationen som dagens unga befinner sig i. Det är tvärtom så att jag tycker synd om dem med alla krav som finns.