Håll ut, kvinnor!

 HJÄLP, ETT MÖTE!
Ända sedan jag krockade gammel-Saaben med mötande bil körd av Gamla damen förrförra sommaren har jag gjort en egen undersökning om kvinnors förmåga att hålla till höger vid möte på smal väg. Och, sorry kvinnor, den visar på en farlig oförmåga att hålla till höger.
     Om det är en smal väg utanför stan så verkar de kvinnliga förarna tro att vägrenen är ett bråddjupt stup där man försvinner för gott. Nä, mycket bättre att köra mitt på vägen, eller hur? Riskera frontalkrock verkar vara en tanke som liksom inte slagit rot. Det var vad som hände mig. Först stannar den mötande bilisten inte vid mötesplatsen utan bara fortsätter längs Kustvägen. Okey, tänker jag, det går att mötas om båda håller åt sidan. Jag ligger så mycket jag kan halvvägs ned i diket. Och mötande bilisten? Ja, hen viker inte en tum från mittlinjen. Smällen låter högt när vi touchar varandra. Förbannad bromsar jag snabbt in, konstaterar att sidospegeln slitits av, gör en U-sväng, slänger mig ur bilen och vrålar åt den andra bilisten:
     – Hur fan kör du, varför håller du inte åt sidan?
     Den andra föraren visar sig vara en dam i dryga 75-årsåldern. Gamla damen verkar lite chockad och min ilska lägger mig snart. Jag föreslår att vi skippar skuldfrågan och var och en betalar för de krossade sidospeglarna.
     Inne i stan, på mindre gator där bilar står parkerade längs ena sidan av vägbanan, är det likadant. Kvinnor törs inte ligga åt höger. Även här ligger de helst mitt i gatan och riskerar en frontalkrock än att ligga nära de parkerade bilarna eller den tydligen livsfarliga trottoarkanten. Varför det är så här har jag ingen bra förklaring till. Har du?
frontalkrock, vägrar hålla höger, bråddjupt stup, skuldfråga, varför?