Guinness på Östermalm
STJÄRTMODELLEN.Östermalm är stadsdelen utan hipsterskägg. Och utan blåjeans – förutom de medvetet nedklädda ungdomsgängen som drar förbi med ojämna mellanrum – men med desto fler som har någon slags korta täckjackor i olika beige-gröna färger (skitfula enligt min mening) och kostymer.
På puben Londoner på Karlavägen sitter jag utomhus (tack infravärme!) med min Guinness. På gatan vid trottoaren står en Lamborghini, en Porsche, en BMW och någon slags SUV (vad man nu ska ha fyrhjulingar till på stadsgatorna).
Det var jäkligt länge sedan jag var på Östermalm, jag trivs liksom inte med folket här. Men i dag var jag på en tandvårdsklinik i de fina kvarteren för en översyn av min bettskena, som jag har för att slippa snarkningar och sömnapné. Den kvinnliga Överklasstandläkaren spände skenan så att min underkäke ska skjuta ut ännu mer.
– Nu ser jag snart ut som Springsteen, sade jag. Hur ska det nu gå med min modellkarriär.
Överklasstandläkaren skrattade medan hon justerade bettskenan och nämnde att hon har många modeller som patienter. Emma Sjöberg till exempel, hon har ju en ganska kraftig käke, sade hon. Jag ville inte fråga vidare, hallå patientsekretess!, utan konstaterade:
– Ja, det kanske hon har, men jag tänker mer på hennes stjärt som man såg på affischtavlor i början av 1990-talet när hon fick sitt genombrott som modell för Arlas minimjölk.
Nåväl efter ytterligare en Guinness släntrar jag över gatan, sätter mig på 1:an, lämnar den fiiina stadsdelen och åker med bussen till Fridhemsplan där jag tar T-banan hem till västerförorten.