Bästisen dog i cancer
JÄVLIG SJUKDOM.I dag är det Världscancerdagen. I år är det också tio år sedan min bästa kompis Strömsund dog i cancer. Jag hade egentligen inte lust att åka upp, men han ville verkligen att jag skulle vara med när han låg på dödsbädden. Så jag åkte förstås.
När jag kom upp var han fortfarande hyfsat pigg, vid gott humör som vanligt. Men han orkade bara halvligga i soffan. När han skulle röka, så stoppade jag pipan åt honom och drog honom i rullstolen ut på balkongen. Han var så svag att han inte orkade hålla i pipan själv, så den höll jag.
Efter bara ett par dygn blev han snabbt sämre och fick placeras i sin säng. Det blev allt tätare besök av Sjuksköterskan som gav honom smärtstillande.
Natten mot tisdagen märkte hans kompis Östersundskan och jag att han var på väg att dö; vi vakade tillsammans så att resten av familjen fick några timmars sömn. Jag gick och väckte Strömsunds Fru och deras Fyra barn. Så alla vi sju var närvarande när han drog sin sista suck. Strömsunds hund hade legat i sängen, tätt intill honom under hela tiden. Men när Strömsund dog, så reste han på sig och hoppade ned på golvet. Han visste nog också att timman var slagen.
Han blev bara 52 år, Strömsund. Vi hade känt varandra i 30 år. Och jag saknar honom fortfarande.