Misstro mot journalister
WALLSTRÖM, DUKTIG MINISTER.Visst finns det anledning att misstro journalister. En händelse blir en nyhet först när en redaktör (journalist) bestämmer det. Att dag efter dag älta händelsen med Margot Wallström har alltså en redaktör – eller hens husbonde – bestämt. Jag är övertygad om att folk i gemen inte alls tycker att den dagliga publiceringen är relevant, jag tror dessvärre också att den kan spä på det förakt för journalister som finns. Men lever man som journalist i kvällstidningsbunkern eller i storstadens morgontidningsbunkrar förstår man förstås ingenting av detta tillstånd.
Jag håller förstås med publicisten Mats Svegfors som skrev följande i en debattartikel i Aftonbladet:
Kritiken mot Margot Wallström är direkt oanständig. Det som nu sker, när det gäller Margot Wallström, är ett journalistiskt tjyv- och rackarspel. Händelsevis är det ånyo en kvinna som jagas.
Även om jag ogillar medias förföljande av Wallström – den enda utrikesminister värd namnet (hej, Bildt!) som Sverige haft på många år – så är jag själv ändå mer förbannad på de stora tidningarnas ”analyser” än ett och annat drev. Det är alltså journalister som utan att tänka på sin oberoende yrkesroll hänger sig som ”analytiker” till att ha åsikter om det mesta. DN är ett utmärkt exempel på denna förflackning, och politisering. Så visst finns det grunder för att misstänkliggöra journalister.