Gammal kärlek

 TAKTERNA SITTER I.
Längtan efter en käresta verkar aldrig ta slut, oavsett hur gammal man är. Läste i senaste veckans gratistidning under Träffen flera äldre som söker en partner. Kille på 60 minus söker ”dig som gillar att gå på bio, tå ut och ta en öl samt lugna hemmakvällar med mys”. Seriös, positiv och ungdomlig 64-årig man med fast arbete ”söker partner”. 69-årig man med allmänna intressen ”söker en enkel flickvän, ditt utseende har ingen betydelse”.  Kille på 84 år ”vill komma i kontakt med kvinna”.
     Kvinnor söker också. Fräsch kvinna, 76 år, ”söker tobaksfri äldre man för trevligt sällskap i bilen, på promenader med mera”. 75-årig kvinna i Kistaområdet ”söker manligt sällskap för promenader, kanske också luncher på min soliga terrass”.  Äldre kvinna ”önskar bekantskap med äldre man i Stockholmstrakten, allmänna intressen”.
     Det är på något sätt gulligt och på sitt sätt hoppfullt att önskan och längtan till närhet inte försvinner med åldern, tycker jag, Gubbe +60.
kärlek, kontaktannonser, söker partner, hoppfullt

Messi blir 30!

 BOLLTROLLAREN.
Argentinaren Lionel Messi fyller 30 i dag, och det måste förstås uppmärksammas. Han är ju en av de genom tiderna bästa fotbollsspelarna!
     Jack (egentligen William Harrison) Dempsey har också den 24 juni som sin födelsedag. Han föddes 1895 i Manassa i Colorado och dog den 31 maj 1983. Han var världsmästare i tungviktsboxning 1919–1926. En av boxningsvärldens största. Han var mest känd för sin aggressiva och orädda stil där han överöste sin motståndare med slag. Dempsey var den förste riktig folkkäre världsmästaren och drog rekordstor publik till arenorna.
     Jämnt, liksom Messi, fyller också Mick Fleetwood i dag. Hans största bedrift är att han som trummis och bandledare lyckats hålla ihop ett av de största banden genom tiderna – Fleetwood Mac.
Lionel Messi, Jack Dempsey, Fleetwood Mac, födelsedagar

Welcome, Wilmington!

 KALMAR NYCKEL, USA.
Hade tidigare aldrig hört talas om Wilmington – förrän jag kollade på min bloggs översikt över städer. Där dök i dag plötsligt Wilmington upp med flest läsare, efter Stockholm, Göteborg och Malmö. Wilmington? Jag googlade förstås. Det visar sig att Wilmington är den största staden i delstaten Delaware, har en befolkning på 72 000 invånare och att cirka en femtedel ligger under den amerikanska fattigdomsgränsen. Och, nu förstår jag, staden är vänort till Kalmar. Den staden besökte jag i våras och bloggade om. Det förklarar förstås intresset.
     Det visar sig att Wilmington är en hamnstad vid Delawarefloden och dess biflod Christina (namngiven efter den svenska drottningen) ligger i delstaten. På platsen för Wilmington låg tidigare Fort Christina, det viktigaste fortet i den år 1638 etablerade svenskkolonin Nya Sverige. Sedan brittiska kolonisatörer börjat slå sig ned i området fick staden 1738 namnet Wilmington. På platsen för fortet finns i dag en park invigd 1938 med minnesmärket Delawaremonumentet, utfört av Carl Milles. Nya Sverige-minnet är levande i Wilmington, som även har en kyrka från svensktiden: Old Swedes Church. Vid floden Christina har en kopia av fartyget Kalmar nyckel sin hemmahamn.
     Att blogga är att lära sig mer om världen. Tydligen. Kul:)
Wilmington, Kalmar, Christina, Carl Milles, Kalmar nyckel, vänort

Misslyckad midsommar

 CANCERMIDSOMMAR.
Vaknade fem över fem nu på morgonen. Fem över fem? På midsommardagen! Det är väl ungefär den tiden man tidigare brukat stapplat i säng efter att ha firat midsommarafton, enligt alla traditionella rutiner.
     Varför? Ja, det började med att Gumman, hennes blonda peruk, och jag traditionsenligt (fast peruken är inte tradition!) drog från stugan till dansbanan i Grisslehamn. Fast denna gång i bil, som Gumman rattade eftersom hon inte orkade cykla och ville hålla sig till alkoholfri öl (hon vill inte ha fler ”gifter i kroppen” under behandlingen, säger hon). Där slog vi oss ned i gröngräset tillsammans med Söderkisen och Sekreteraren, som – traditionsenligt – bullat upp med sill, potatis och snaps. Gumman och jag hade tidigare käkat några slags vegetariska biffar så vi höll oss till de två muffins vi tagit med. Mina starköl och muffins, mmm, härlig kombination;) Vi kom till festplatsen strax efter 14 och 15.30 var allt över och vi tvingades lämna området när grindarna skulle låsas.
     Min fyllchaffis Gumman körde oss två tillbaka till stugan. Där åt min skalliga fru (peruken åkte av direkt vi kom tillbaka) – traditionsenligt förstås – sill, potatis och gravad lax. Gumman tog ett glas mousserande och lade sig sedan för att vila i soffan. Jag gick ute på verandan, lade mig i utesoffan med ett par öl och – somnade jag också.
     Klockan 20.30 – efter de traditionsenliga jordgubbarna – var jag av någon j-la anledning förlamande trött och stapplade i säng efter att ha hört den normalt sett så festglada Gumman sammanfatta dagen:
     – Vilken jävla cancermidsommar!
cancermidsommar, inte så traditionsenligt, peruk, alkoholfritt, snaps, dödströtta