”Stormy” Horne
SVART GULD.Lena Horne var en av min ungdoms stora artistidoler. Det var något med hennes röst, hennes oerhört vackra ansikte, hennes förförande framträdanden som skådespelerska och hennes framtoning som en stark företrädare för de färgade i USA.
Jag såg henne faktiskt i levande livet i New York 1982. När jag valde bland alla Broadway-musikaler som jag ville se upptäckte jag plötsligt att Lena Horne skulle uppträda på en teater på Broadway. Jag lyckades få biljetter och fick uppleva en oförglömlig konsert.
Lena Horne har födelsedag i dag, hon föddes i Brooklyn den 30 juni 1917 (dog 2010) och hoppade av skolan som 16-åring för att sjunga i kören på berömda Cotton Club i Harlem och blev senare en populär jazz- och balladsångerska. Hon blev den första svarta underhållaren att skriva ett långtidskontrakt med ett större filmbolag (MGM). Men trots att hon bar upp flera musikaler fick hon på grund av sin hudfärg aldrig någon huvudroll. En film med en svart i huvudrollen var på grund av raslagarna omöjlig att visa i sydstaterna. På 1950-talet, under McCarthy-hysterin, svartlistades hon efter anklagelser för samröre med kommunism. Lena Horne förbjöds att medverka i både film och TV. Hon återvände till filmen först 1969.
När jag såg henne på Broadway för exakt 30 år sedan berättade hon om sin kamp under hela sin artisttid och om hur hon nekades att bo på vissa hotell under sina turnéer i sydstaterna. Hon var vass, hon var bitter, hon häcklade på ett självklart sätt den vita publiken som nu betalade dyrt för att få se henne. Framförallt sjöng hon som en gudinna och var fortfarande enastående vacker. Självklart framförde hon sitt paradnummer ”Stormy Weather”, ledmotivet från filmen med samma namn som hade premiär 1943 och innehöll sådana svarta musikstjärnor som (förutom Lena Horne själv) den gudomlige steppdansaren Bill ”Mr Bojangles” Robinson och sångaren och orkesterledaren Cab ”Minnie the Moocher” Calloway.