Den frivillige golfaren
KATT BLAND GOLFHERMELINERNA.”Klassförrädare”, sa Äldsta Dottern när hon ringde upp mig och jag sa att jag var ute på golfbanan på en prova på-runda. Nä, vem hade trott att jag – sedan gammalt en känd motståndare mot och hånare av ”moderatbandy” – skulle stå på en green med en putter i näven? I alla fall inte min familj och inte heller mina kompisar (Webbredaktören sms-ade mig: "Jaha. I dag är dagen med stort G. Så är du på G? Fore!" och när jag messade bilden på mig från banan messade han tillbaka: "Fick du i den? Sa flickan."). Inte jag heller om jag ska vara ärlig. Det började egentligen på en vinfylld middag på vårt lantställe i lördags där svägerskan Professorskan berättade att hon skulle på en gratis prova på-dag på en golfklubb utanför Norrtälje och frågade om inte jag kunde göra henne sällskap. OK, svarade jag till allas förvåning, även min.
Först fick vi en halvtimmes instruktion på driving rangen där vi slog ut bollar på det vitprickiga gräset, sedan följde en runda på 9-hålsbanan. Det var hyfsat kul i det varma och soliga vädret, även om jag sköt bort några bollar och min puttning var katastrofalt usel. En del golfare som vi stötte på såg lite förbryllade ut där jag gick omkring i mina militärshorts, vit T-shirt, en öppen skjorta och barfota i mina sandaler. Och det kändes i alla fall lite kaxigt, lite av ett statement att jag är minsann ingen golfmänniska, egentligen. Pröva på kan man väl alltid göra, eller hur Äldsta Dottern?