Gubbliv

 I ROLLEN SOM EDDIE MEDUZA.
Han skulle fyllt folkpensionär i dag, Errol Norstedt, om han inte supit ihjäl sig och dött av sviterna i en hjärtinfarkt en vinterdag i början av 2002. Han är förstås mer känd under artistnamnet Eddie Meduza och rockraggarlåtar som Mera brännvin. Under pseudonymen E Hitler släppte han ut de snuskigaste låtarna med titlar som Den runkande spårvagnschauffören, Slicka en fitta och Fruntimmer sa en ha å knulla med. Han var som mest populär under 70-talet och början av 80-talet, och det fanns inte en raggarbil som inte körde en av hans kassetter på högsta volym för att skrämma skiten ur Svensson.
     Jag var aldrig någon favorit av varken Eddie Meduza eller E Hitler, men när jag för något år sedan hörde en radiodokumentär om Errol Norstedts liv kunde jag inte annat än att fascineras och bli berörd. Hans barndom präglades av alkoholiserade föräldrar och ständiga flyttar. När han var 13 år hade han bott på 30 olika ställen i södra Sverige. Han blev mobbad i skolorna och misshandlad av sin styvfar. Musiken var det han sökte sig till som tröst och när han var 15 år köpte han sin första gitarr. Sin första egna skiva, ”Errol”, släppte han 1975. Men den platta som han blev någorlunda känd med var ”Eddie Meduza & The Roaring Cadillacs” (1979) med den blivande Europe-medlemmen John Norum på gitarr. Men Errol Norstedt fortsatte med sina sidoprojekt, sina kassetter och sina grova texter med inslag av både sexism och politikerförakt. Hans alkoholism fortsatte, han åkte dit för rattfylla, kollapsade, och fortsatte supa tills kroppen till slut inte orkade mer.
     Hoppas han har det bättre och lugnare nu, där han sitter och lirar i rockhimlen.