Liten skit i världen

 VINTERGATAN.
Man är bara en liten skit i den stora världen. Det var min tanke när jag gick ut på tomten för att slå en drill. Här, på Väddö, i vår stuga, är det beckmörkt. Och på himlen är det gnistrande stjärnklart. Det ser man aldrig i Stockholm, där det alltid är upplyst av belysning så att man inte ser stjärnorna.
     Det är något att tänka på. Människans litenhet i stora universum. Och tänker man så, så blir ens egna problem jävligt små.
stjärnklart, inte i Stockholm, liten skit, jävligt små
Lennart

Något jag har glömt att berätta. I 20-årsåldern körde jag ofta turistbuss i Mälardalen. Har * BE CE DE på kortet. Men jag klarade inte av de udda arbetstiderna. Min mage så ifrån. Nu jobbar jag på kontor son inköpare, på en av våra största revisionsbyråer, One of the big four som det heter på den nya svenskan. Tänk vad jag hatar den här nyblivna engelsk-svenskan. Så tycker även min kompis Gerhard i Tyskland. Många gånger har jag kört Neoplan Cityliner och Starliner. Vilka härliga bussar! Slår faktiskt en MB 520 SEL från 80-talet. Setra är också underbara att köra. Känner mig faktiskt lugnare av att ha kört såna bussar till Tyskland än bil. Mer utvilad.

Svar: Jag tycker också om att köra buss, men jag har inte aning om modeller. Teknik är inte riktigt min grej. Men jag förstår känslan av avkoppling att köra buss, det tyckte jag tom när jag körde i Stockholm city.
Gubbliv