Liten skit i världen
VINTERGATAN.
Man är bara en liten skit i den stora världen. Det var min tanke när jag gick ut på tomten för att slå en drill. Här, på Väddö, i vår stuga, är det beckmörkt. Och på himlen är det gnistrande stjärnklart. Det ser man aldrig i Stockholm, där det alltid är upplyst av belysning så att man inte ser stjärnorna.
Det är något att tänka på. Människans litenhet i stora universum. Och tänker man så, så blir ens egna problem jävligt små.
Man är bara en liten skit i den stora världen. Det var min tanke när jag gick ut på tomten för att slå en drill. Här, på Väddö, i vår stuga, är det beckmörkt. Och på himlen är det gnistrande stjärnklart. Det ser man aldrig i Stockholm, där det alltid är upplyst av belysning så att man inte ser stjärnorna.
Det är något att tänka på. Människans litenhet i stora universum. Och tänker man så, så blir ens egna problem jävligt små.
Något jag har glömt att berätta. I 20-årsåldern körde jag ofta turistbuss i Mälardalen. Har * BE CE DE på kortet. Men jag klarade inte av de udda arbetstiderna. Min mage så ifrån. Nu jobbar jag på kontor son inköpare, på en av våra största revisionsbyråer, One of the big four som det heter på den nya svenskan. Tänk vad jag hatar den här nyblivna engelsk-svenskan. Så tycker även min kompis Gerhard i Tyskland. Många gånger har jag kört Neoplan Cityliner och Starliner. Vilka härliga bussar! Slår faktiskt en MB 520 SEL från 80-talet. Setra är också underbara att köra. Känner mig faktiskt lugnare av att ha kört såna bussar till Tyskland än bil. Mer utvilad.