Fy för åsiktsjournalistik!
HALVFIGUREN WOLODARSKI.Jag sade upp DN i vintras, när jag slutligen tröttnade på tidningens åsiktsjournalistik. Droppen var när, efter något regeringsutspel, tidningen flashade fyra av sina journalisters nunor och tyckanden på förstasidan. Vad har hänt? Jag vill inte ha en massa åsikter från så kallade journalister nedtryckta i halsen. Jag vill ha nyheter – så objektivt presenterade som möjligt – och därefter bilda mig en egen åsikt om sakernas tillstånd. Jag tycker den här åsiktsjournalistiken blivit värre sedan den av någon anledning tydligen respekterade Peter Wolodarski tog över chefredaktörposten.
Det handlar om Kommentarer, Analyser, Krönikor, Kolumner. I en aldrig sinande ström. Tvärtom verkar det som. Strömmen blir allt stridare.
Och hur fungerar journalisterna som står bakom allt tyckande? Fattar de inte att det är långt ifrån vad god journalistik handlar om – eller är de bara förförda av att få se sina egna nunor eller halvfigurer pressas fram ur trycksvärtan? Jag vill inte få världen förklarad för mig av till synes allvetande journalister. Orkar de inte fråga/intervjua riktiga fackexperter, eller vad är det fråga om? Tyckanden och analyseranden hör hemma på ledarsidorna och inget annat!
Gumman hade inte stört sig lika mycket, men hon accepterade att vi sade upp DN-prenumerationen trots att vi haft morgonblaskan i så många år. Alternativet blev en helgprenumeration på SvD. Och hur gick det då? Jo, häromdagen presenterade tidningen tre bildsatta tyckare på omslaget. Och i dag har de, i nyhetsdelen!, fyra journalisttyckanden i form av Kommentar (om partiledarvalet i engelska Labour), Kolumn (om kvotflyktingar), Kommentar (om kriget i Syrien) och Kommentar (om Facebook som fyller 10 år i morgon).
Vad är det här frågan om? Varför utvecklar de stora svenska morgontidningarna denna åsiktsjournalistik? Det är en skrämmande, utveckling, om du frågar mig, som gör att jag även kommer att säga upp SvD. Vete f-n vad alternativet är dock, för en som sedan över 40 år är van vid att bläddra i tidningen vid frukostbordet.