Misslyckad midsommar
CANCERMIDSOMMAR.Vaknade fem över fem nu på morgonen. Fem över fem? På midsommardagen! Det är väl ungefär den tiden man tidigare brukat stapplat i säng efter att ha firat midsommarafton, enligt alla traditionella rutiner.
Varför? Ja, det började med att Gumman, hennes blonda peruk, och jag traditionsenligt (fast peruken är inte tradition!) drog från stugan till dansbanan i Grisslehamn. Fast denna gång i bil, som Gumman rattade eftersom hon inte orkade cykla och ville hålla sig till alkoholfri öl (hon vill inte ha fler ”gifter i kroppen” under behandlingen, säger hon). Där slog vi oss ned i gröngräset tillsammans med Söderkisen och Sekreteraren, som – traditionsenligt – bullat upp med sill, potatis och snaps. Gumman och jag hade tidigare käkat några slags vegetariska biffar så vi höll oss till de två muffins vi tagit med. Mina starköl och muffins, mmm, härlig kombination;) Vi kom till festplatsen strax efter 14 och 15.30 var allt över och vi tvingades lämna området när grindarna skulle låsas.
Min fyllchaffis Gumman körde oss två tillbaka till stugan. Där åt min skalliga fru (peruken åkte av direkt vi kom tillbaka) – traditionsenligt förstås – sill, potatis och gravad lax. Gumman tog ett glas mousserande och lade sig sedan för att vila i soffan. Jag gick ute på verandan, lade mig i utesoffan med ett par öl och – somnade jag också.
Klockan 20.30 – efter de traditionsenliga jordgubbarna – var jag av någon j-la anledning förlamande trött och stapplade i säng efter att ha hört den normalt sett så festglada Gumman sammanfatta dagen:
– Vilken jävla cancermidsommar!