Jag faller

 RÄDD ATT FLYGA.
Har jag nått botten, har jag ångest? Eller har jag grepp om situationen? Det finns tydligen många olika förklaringar till varför man drömmer om höjder och att falla från höjder. Jag googlade i morse efter att jag för första gången på många, många år den gångna natten drömde just en sådan dröm. Jag hade av någon anledning monterat en liggplats utanför fönstret i min lägenhet, som visade sig ligga på några hundra meters höjd, och på den smala plankan låg jag och läste tidningen när jag plötsligt insåg mitt idiotiska tilltag och blev kallsvettig av rädslan för att falla. Jag hade liknande drömmar under hela min sena tonårstid, och även återkommande de närmaste åren. Sådana drömmar visar enligt Sibyllans drömtydningsbok, som verkar vara en slags bondepraktika för drömtydning, på att man växer och är vanliga teman i drömmar hos tonåringar och barn. Andra svar jag hittar är: Jag bör rannsaka mitt inre, nå botten av mig själv för att komma till klarhet med hur jag vill utforma mitt liv. Enligt Freud är en hög höjd-dröm förknippad med ångestkaraktär (förstås) och kan tydas som att jag är rädd att begå ett moraliskt felsteg, förlora mitt anseende. På ett annat ställe hittar jag förklaringen till drömmen att jag tagit på mig lite mer än jag klarar av och är rädd för att ramla ned. Drömmen kan också betyda att jag känner mig isolerad och fjärran. En mer positiv förklaring är att en hög höjd-dröm är ett tecken på att jag har ett bredare grepp om min livssituation.
     Vet inte riktigt hur jag ska tyda allt det här. Frågan hur en gubbe som jag vill utforma mitt liv är verkligen aktuellt, när det gäller frågan om vad f-n jag ska göra när jag blir pensionär. Och vem är inte rädd att förlora sitt anseende? Tagit på sig mer än man klarar gäller nog för många, inklusive mig. Äh, jag håller mig till den positiva förklaringen: Jag har full koll på min livssituation (och är duktig på att ljuga för mig själv!).
drömmar, ångest. Freud