Folket och populismen

 INVANDRING OCH SD.
S och M stramar nu åt sin invandringspolitik. Från demokratisk synpunkt innebär det faktiskt att populism stärker demokratin, skriver i dag Nils Lundgreni en kolumn på ledarsidan i Göteborgs-Posten.
     Jo, man får tänka några varv extra innan polletten rinner ned. Men visst har han rätt, den gamle nationalekonomen. Populism behandlas ju som ett fult ord, framförallt är det en etikett som politiska eliten sätter på politik som stöds av vanliga medborgare – men som denna elit inte tycker om. Populism är också för mig, av inlärd gammal vana, ett fult ord.
     Men vad är populism egentligen? Jo, det är egentligen folkvilja. Alltså åsikter som folket framför men som de styrande politikerna inte gillar och därför anser vara odemokratiska.
     Ta just massinvandringen till Sverige och Västeuropa som exempel. Den ogillas av en stor del av medborgarna enligt alla opinionsundersökningar. Och invandringsmotståndare vill rösta på partier som tydligt går emot invandring. Då har det i Sverige, liksom i många andra västeuropeiska länder, bara funnits så kallade populistiska partier att rösta på, i vårt fall Sverigedemokraterna.
     Hade de etablerade partierna i tid i stället lyssnat på folkviljan och skärpt invandringen och förbättrat integrationen så hade vi i dag inte suttit med högerpartiet SD med brun bakgrund och tvivelaktiga företrädare som – utöver invandringsfrågan – erbjuder en högerpolitik som verkligen inte gagnar oss vanliga människor. Läxan är alltså: Lyssna på folket, ni som ska företräda oss i Riksdagen!
Folkets vilja, invandring, populism, lyssna politiker!

Jean-Kladd suger bröst

 KULTURMANNEN ÄR SUGEN.
Kulturmannen suger Kristina Frostensons bröst! This is a true story factory. Nyheten har jag från en förstahandskälla som jag träffade häromdagen: den storbystade Naturmadamen. Hon nämnde att hon träffat den sextrakasserande Kulturmannen flera gånger. Vid den sista blev hon både förvånad och chockerad över hans frispråkighet.
     Vid den tillställningen vände sig Jean-Claude Arnault, som han ju egentligen heter fast han i en del kretsar helt enkelt går under det passande smeknamnet Jean-Kladd, till Naturmadamen och berättade helt öppet och oväntat om sin fascination för bröst. Han nämnde att han brukar ligga i sin frus, Kristina Frostenson, knä och suga på hennes bröst. Han berättade också att han som liten grabb vid besök på en släktings bondgård i Frankrike älskade att lägga sig bredvid krona och vila mot deras sprängfyllda juver. Naturmadamen visste inte hur hon skulle besvara Jean-Kladd. Hon bara nickade och sökte sig snabbt därifrån för att hitta någon vettig person att prata med.
     Mycket märklig person denna Jean-Kladd. Och hur akademiledamoten, lyrikern och dramatikern Kristina Frostenson står ut med hans beteende är en gåta. Hur Svenska Akademien i alla år också stått ut med honom och dessutom sponsrat hans litterära scen Forum är förstås också ett mysterium. 
Bröst, Jean-Kladd, suger, trakasserier, Kristina Frostenson, sprängfylld, sex

Fjällbrynt Haninge

 NORRLÄNDSKT SMÖR.
Men vad f-n, får Norrland inte behålla något? Det räcker tydligen inte med att malmen, skogen och den mesta delen av vindkraften skyfflas söderut. Nu har besked kommit om att tillverkningen av delikatesspålägget messmör ska flyttas från ”messmörets huvudstad” Östersund till – Haninge utanför Stockholm.
     Fjällbrynt Haninge? Finns inga fjäll kring Tjockhult vad jag vet. Men kanske jag missat något. Minns när Modernryckte upp mig från barndomens Lycksele – även kallat ”Lapp-Stockholm” eftersom det var Lapplands största stad (den andra staden heter Kiruna) på den tiden när det inte fanns kommuner – och vi flyttade till hålan Vargön utanför Vänersborg. Vargön var då, på 1960-talet Sveriges skitigaste håla. Hursomhelst såg Modern på kartan att det fanns ett fjäll i Dalsland, vid namn Kroppefjäll. Detta skulle minsann undersökas, så vi bilade till landskapet längs västra Vänerns stränder. Inte såg vi något hotell, så till slut stannade vi vid en bondgård, såg en bonde på gårdsplanen som vi gick och frågade var det där Kroppefjäll finns någonstans.
     – Ni står på det nu, muttrade han på sjungande dalsländska.
     Ridå. En kulle, eller i bästa fall en försiktig bergskedja, är mer det sanna namnet. Kroppefjäll? Jo, pyttsan.
     Haningebrynt får de väl nu döpa om messmöret till.
Norrland, skitig håla, Haninge, fjäll, messmör

Snille och smak

 URVATTNAT VALSPRÅK.
Nej, Svenska Akademien har den senaste veckan verkligen inte levt enligt det motto som skulle bli Akademiens valspråk när det skrevs in i stadgarna vid bildandet 1786: Snille och smak.
     Herrarna med Horace– av elaka tungor även kallad Horarsle – Engdahl i spetsen har ju tvingat bort de kvinnliga ledamöterna Sara Danius och Katarina Frostenson och därmed stärkt gubbväldet. Att Frostenson lämnar Akademien är självklart, efter sin sammankoppling med maken Jean-Claude Arnault (även kallad den så kallade Kulturprofilen). Arton (!) kvinnor anklagar honom för sexuella trakasserier och övergrepp. I decennier har Arnault och poesihustrun varit maktspelare i den svenska kulturvärlden genom klubben Klubben – sponsrad av nämnda Akademien – i centrala Stockholm där författarkarriärer kunde lyftas till skyarna eller krossas. Dessutom har ledamoten och hennes gubbslem till karl anklagats för att i åratal ha läckt information om namnen på kommande Nobelprisförfattare.
      Men vad har den ständige (?) sekreteraren Sara Danius gjort? Hon tillhörde minoriteten av de ”aktade” ledamöter som ville få bort Katarina Frostenson, som naturligtvis skulle ha avgått frivilligt i ett tidigare skede. Då hade man sluppit avhoppen från Klas ÖstergrenKjell Espmark och Peter Englund. Och då hade definitivt Sara Danius förstås också varit kvar.
     Nej, Svenska Akademien har verkligen inte visat på varken snille eller smak i den här smutsiga affären. Det står på Akademiens egen hemsida att valspråket på 1700-talet hade en något annan innebörd än nu: snille betydde ungefär ”talang, begåvning”, och smak stod närmast för ett slags finare estetisk uppfattnings- och omdömesförmåga. Dessa utvidgningar av valspråkets betydelse gör att beteendet från herrar ledamöter befinner sig än längre från stadgarna. Omdömesförmåga? Jo, jag tackar jag!