Bakis efter bokmässan

BÖCKER, BÖCKER, BÖCKER.
Gumman har varit på biblioteksmässan i Göteborg. Full av energi kom hon hem vid niotiden i går kväll efter att i tre dygn frotterat sig med andra bokmänniskor. Hon undrade varför jag inte mötte henne vid dörren (jag satt och lyssnade på musik på datorn med hörlurarna på), varför inte gästsängen var bäddad (sov där på tisdagsnatten eftersom jag vaknade mitt i natten, inte kunde sova och inte ville störa hennes nattsömn och glömde sedan bädda), varför inte matlådan (som jag totalt hade glömt bort utan i stället ätit ost- och kaviarmackor på kvällarna) som hon gjort i ordning och ställt i kylen innan hon åkte inte var uppäten, varför jag inte lagat mat till henne nu när hon kom hem (trots att jag tidigare på dagen messat henne om att jag skulle äta ute efter mitt lördagsbusskörande som slutade 17.30 och att hon då inte nämnde något om att hon ville ha middag).
     Som tur är kom jag i alla fall ihåg att slänga soporna innan hon kom. Vet inte riktigt vad hon hade väntat sig. Men gillar inte att hon kommer hem med en massa krav. Gårdagen skulle vara min kväll (fredagskvällen var det definitivt inte eftersom jag var tvungen att hålla promillen nere för att klara alkoblåstestet för att kunna få i gång bussen i garaget på lördagsmorgonen). Jag säger bara: Välkommen tillbaka till vardagen, kära Gumman! 
     Och så sitter jag här tidigt på söndagsmorgonen och bloggar; har svårt att sova när hjärnan är uppe i varv. Lade mig redan vid elva i går kväll. Trött efter en hård arbetsvecka blev lördagskvällen ändå inte så festlig. Gumman lade sig senare, efter att ha suttit och surat i TV-rummet. Men hon sover i alla fall inte i gästrummet, vilket kan vara ett tecken på att hon i alla fall inte är så där riktigt långsint tjurig.
lördagsmys, relationer, vin, sömnproblem

Europeiska påslakan?

 SOVA GOTT?
Påslakan utan hål? Anpassning till övriga Europa? Vad är det egentligen frågan om? Efter nästan fem månader med sommarlakan – alltså ett påslakan utan täcke – plockade jag i går kväll fram täcket från överhyllan i garderoben för att få det lite varmare på nätterna. Det behövs, Gumman och jag sover alltid med öppet fönster och höstkylan har börjat tränga sig in. Gumman gav mig ett påslakan som hon nyligen köpt på Ikea. Jag vände och vred på det och sa till slut att det var något fel på lakanet, jag hittade inga hål där man kunde ta tag i hörnen på täcket och liksom trä på lakanet över täcket. Ja, så som jag alltid gjort sedan påslakanen uppfanns.
     ”Jamen har du inte läst om att Ikea har slutat med påslakan med hål i för något år sedan, de europeiska kunderna vill inte ha hål, de vill inte att täcket ska sticka ut och synas”, sade Gumman som håller sig uppdaterad när det gäller stora frågor som lakan, kändisförhållanden, bantningsdieter och andra livsviktiga saker. Jamen vad f-n, sade jag efter att flera gånger försökt trä på lakanet över täcket. Det är ju p-r-a-k-t-i-s-k-t med hål i lakanet, det är enda sättet att få på lakanet på ett vettigt sätt. Och varför ska vi anpassa oss till övriga européer? Ikea får ju dem att anpassa sig till hyllan Billy och Swedish meatballs i sina restauranger i varje butik, i varje land. Varför kan då inte utlänningarna lära sig att sätta på ett påslakan som vi svenskar gör, på det enda vettiga sättet? Det är dags att starta en konsumentrevolt mot Ikea och protestera mot omvärldens dåliga sovrumsinfluenser på oss svenskar!
Ikea, lakan, sova gott, influenser

Mobbade elever

 SE UPP FÖR FRÖKEN. (cred: HerMelness Speaks)
Rösta på de populäraste eleverna! Det tyckte en lärare på en skola i Emmaboda var en bra idé. De elever som andra elever inte tyckte om fick stjärnor på bänkarna. Skolinspektionen tyckte det här var kränkande särbehandling och kritiserade skolan. Bra initiativ av inspektionen på en rutten idé av läraren. Får mig osökt att tänka på min kompis Jämtland som var lärarassistent på en skola i Östersund. En av de kvinnliga lågstadielärarna roade sig varje morgon med att gå igenom alla ungarnas skolbänkar för att se om det var ordning och reda. Resultatet – glad gubbe på bänken om det var städat och sur gubbe om det var stökigt – mötte så eleverna när de släntrade in i klassrummet på morgnarna. Kul början på dagen att se en sur gubbe, eller hur? Kränkande det också tycker jag.
     Men lärare kan man vänta sig de mesta tokiga infall av, är i alla fall min erfarenhet. I mellanstadiet hade jag Fröken Birgitta som agade oss och Magister Allan som tafsade på tjejerna. I högstadiet hade jag Magister Bengt som hade som sport att göra bort oss osäkra elever så att vi blodröda i ansiktet fick sitta och lyssna på lärarens och klasskamraternas hånskratt. Hoppas dagens ungar i alla fall slipper detta.

 

Mobbing, skolan, kränkande

RIP, bleka Andy W

 VITT LEENDE.
Charmig som en dörrpost, sexig som en Amish-tillverkad byrå och de vita medelklassamerikanernas favoritartist. Det var han, Andy Williams, som nu dött. På 60-talet förpestade han den svenska statstelevisionen med sin show, vecka efter vecka. Okey, han hade hiten ”Moon River”, men det var väl det enda. Och så var The Osmonds ständiga gäster i hans show. Bara en sådan sak. Här kan man verkligen tala om mumsmums för det religiösa USA. De bländvitleende mormonbröderna var totalt bleksiktiga – även i jämförelse med svenska mormonbröderna Herreys – och direkt undermåliga kopior av de svängande bröderna Jackson Five.
     Ändå satt man där framför TV:n och tittade på ”The Andy Williams show”. Ja, vad skulle man göra? Det fanns inte direkt så mycket att välja på och det var i alla fall ett musikprogram och det var man inte bortskämd med för 50 år sedan. Fast jag tittade mycket hellre på showerna med Danny Kaye och Dean Martin. 84 år blev han, Andy Pandy.
Amish, mormoner, Osmonds, Jackson, Dean Martin, TV