OS-vinnare blir 70

 FINALDRAMATIK.
Nu, 40 år senare, kan jag fortfarande plocka fram namnen på medaljtrion från 3 000 meter hinder i OS i Montreal 1976. Det var en otroligt dramatisk hinderfinal, och jag såg allt direkt i TV i lägenheten på Körfältet i Östersund, där jag bodde i ett slags kollektiv tillsammans med tre andra utexaminerade elever från förskoleseminariet i Gävle.
     Östtysken Baumgartl ramlade stöp på sista hindret just när han skulle passera ledande Anders Gärderud – som kunde spurta i mål som segrare. Polacken Malinowski spurtade förbi Baumgartl och knep silvret. (Det här var, som ni förstår, före det kenyanska undret och alla andra afrikanska löpare som dominerat grenen sedan dess.) Gärderud vann på nya världsrekordtiden 8.08,02 minuter. Det var Sveriges första friidrottsguld i OS sedan 1952, då Lars Hall vann i modern femkamp.
    I dag, den 28 augusti, fyller Anders Gärderud 70 år. Hipp hurra för denne blågule friidrottslegend!
OS-guld, dramatik, föll, Gärderud, världsrekord, 70 år

Övergiven jägare

 SHOT IN THE DARK.
SMS-ade Jägaren häromdagen och gratulerade på 68-årsdagen och frågade hur det var med honom och den tio år yngre frugan Rektorn. Fick svar att de skiljt sig. Ringde upp och snackade länge.
    Jägaren förklarade att Rektorn till slut, i våras, tröttnat på hans vredesutbrott. Efter närmare 30 år som gifta ville hon skiljas. Jägaren var ledsen, det märktes tydligt. Han hade varit helt under isen på försommaren, droppen var när han tvingades tillbringa midsommaren ensam i lägenheten (Rektorn hade flyttat hem till sin Åldriga pappa). 
     – Ända sedan jag var 20 år har jag bott tillsammans med någon, snyftade Rektorn och förklarade att han då hade flyttat ihop med henne som blev den Första frun.
     När det blev slut med henne så flyttade han direkt ihop med Rektorn. Det är klart att han efter 48 år med samboende känner sig ensam. Jag frågade hur deras döttrar, 25-åringen och 27-åringen, tog skilsmässan.
     – De tyckte det var på tiden, eftersom vi bråkat så mycket, svarade han krasst.
     Det är inte lätt med skilsmässor, och det är inte lätt att bli övergiven. Jägaren har en tuff tid framför sig. Men tydligen så har han och Rektorn fortsatt att träffas, cirka en gång i veckan. Så han har inte tappat hoppet helt. Kanske det blir någon slags särboförhållande. Tiden får utvisa hur det blir.
skilsmässa, vredesutbrott, under isen, övergiven mycket bråk

OS onödigaste jobb

 MISSION IMPOSSIBLE.
Den blåblazrade Funktionären vid startpallen vid simbassängen måste spela den mest onödiga rollen i hela olympiska spelen. När simmarna är på väg mot mål i en rasande finish står Funktionären där, en för varje av de åtta banorna, lutar sig framåt för att se om Simmaren verkligen daskar handen i kaklet.
     Varför då? Så fort Simmaren når kaklet registreras detta elektroniskt; det är ju liksom så som de viktiga hundradelarna noteras. Dessutom har Simmaren så hög hastighet så om hen inte tar emot sig med händerna skulle hen köra huvudet i kaklet med tänkbart nackbrott som följd. Och vad är alternativet? Att Simmaren en halv meter från kaklet väljer att stanna upp och börja trampa vatten?
     Nä, pensionera Funktionären vid simbassängen.
OS, onödigaste jobbet, nackbrott, trampa vatten, finish, Mission Impossible

Titanic på Eckerölinjen

 GUMMAN SOM KATE WINSLET.
Gumman och jag tog färjan från Grisslehamn till Eckerö på Åland. Laddade upp på sunkiga pizzerian Ankaret med ett par öl (”mot sjösjuka”, som Gumman förklarade). Och det är verkligen en sylta. Trött personal och enda stället jag varit med om när man frågat Servitören vad han rekommenderar i matväg svarar:
     – Inget!
     Vi rivstartade med var sin Mujito i dansbaren på färjan. När Kryssningsvärden kört alltför många låtar för den åldersstigna publiken fick vi nog, tog med oss ett par öl och satte oss uppe på däck i solen som just brutit fram. Och där blev vi kvar, tills vi vände tillbaka mot Grisslehamn och då tog plats i À la carte-restaurangen för sikrom till förrätt och oxfilé till huvudrätt. Gumman tog en cheesecake till efterrätt; jag avstod, det skulle spräcka min diet, är ju med i Viktklubben numera.
     Med lite tyngre väska (Linie aqvavit, röd Martini och Famous Grouse i literformat) återvände vi till Ankaret för några avslutande öl och några slices av pizzabottnar.
     Bilen tillbaka till stugan? Nä, glöm det. Vi hade bokat rum på pensionat Solgården där vi slumrade in tidigt på kvällen. Men så hade vi ju startat tidigt också, redan vid tvåtiden på eftermiddagen. Och det hade inte gungat så mycket på Ålands hav, så sängen svajade inte. Kanske det var just ”medicinen” innan båtresan som gjort verkan? Fan vet.
Titanic, Eckerölinjen, Mujito, sunkställe, Ankaret, pizza, medicin