Hurtigrutten WTF

 SNEDSEGLING?
I dag drar Gumman och jag i väg på en veckas semester och ska åka båt: Hurtigrutten längs de norska fjordarna från Bergen upp till Lofoten. Det är en resa som jag alltid velat göra, men jag ville spara den tills att jag gått in i pensionärslivet. I höstas sade gumman att vi kan väl boka denna resa nu – man vet aldrig om man kommer i väg annars (läs: lever när det eventuellt skulle bli aktuellt). Allt enligt hennes paroll Why not – eller min: What the fuck. Transsibiriska järnvägen är en annan sådan där stillasittande långresa som jag planerat in som pensionär. Får väl se när det blir aktuellt för den långresan.
     Hursomhelst kommer jag inte att ta datorn med mig till Norge och i stället satsa på att umgås med gamlingar från Tyskland, Japan och USA – som jag hört åker denna färja en masse. Så det innebär att jag inte kommer att blogga på en vecka. Ni trogna bloggläsare, och även ni som tillfälligt råkar hamna på Gubbliv, får stå ut med några dagar utan smarta och roliga inlägg från en gubbe:)
Hurtigrutten, Bergen, Lofoten, Transsibiriska, gamlingar

Pantervinnare i Baku

 VINTER I RYSSLAND.
De grå pantrarna var de stora vinnarna i Eurovisionfinalen från Baku. Visst var de sex babusjkorna i Rysslands lag imponerande? Dessa tanter, den äldsta 77 år, vaggade omkring på scenen och efterlyste party samtidigt som de bakade bröd. Jag hade faktiskt tippat dem som etta (förlåt Loreen), men de blev tvåa och klådde därmed hela raddan med juckande grabbar och tjejer som sprattlade omkring i utmanande kortkort. Fantastiskt!

     Och vad ska man säga om nestorn i sammanhanget, 76-årige Engelbert Humperdinck? Ja, vad ska man säga egentligen – förutom att han visar att även gubbar kan? Han var ju faktiskt inte så bra. Det var nästan som om man som TV-tittare ville uppfylla Humperdinckens önskan från hans världshit från 1967: ”Please release me, let me go…”

Why not eller WTF

 FÅNGA DAGEN, SNART SPOLAS LIVET BORT.
Why not. Cease the day. Carpe diem. Eller som jag föredrar: What the fuck (inte med ett frågande uttal utan mer på en utandning typ ”äh, what the fuck”). Allt har samma mening, nämligen ”Ja, varför inte”. Det betyder att man slutar säga nej till allting, vilket man ju har en instinktiv tendens till att göra – det gäller i alla fall för mig. Gumman och jag, på initiativ från henne måste jag erkänna, har börjat leva efter denna devis. Det är lika bra att passa på, i morgon kan vi vara döda, säger gumman och ler.
     Följa med och segla en långhelg i juni? undrar en gammal Skolkompis till Gumman som hon inte umgåtts med på 30 år men som hon just blivit vän med på Facebook. Javisst, säger vi trots att vi båda stönar över tanken på att sova i kajutan med två totalt okända människor. Vill ni komma över till oss och grilla på lördag, barnens Moster med familj kommer också? Kul, säger vi trots att vi efter förra årets urtrista kräftskiva med samma uppställning av människor svor på att aldrig käka middag med dem igen. Semestra i Ryssland? Da, svarar vi trots att vi alltför väl känner till krånglet med att skaffa visum, övernattningskvitton och fejkade inbjudningar från ryska ”vänner” bara för att få tillåtelse att turista i detta byråkratiska land. Säljaren frågar mig en måndagseftermiddag om jag vill hänga med på öl och fria biljetter till en VM-match i hockey mellan Sverige och Danmark på kvällen. Sure thing, säger jag trots att jag efter den gångna helgen svor på att ha en vit vecka och gå till gymmet på kvällen. Kan vi inte ha en middag hemma hos er på lördagskvällen och titta på Eurovisionsfinalen tillsammans, vi tar med oss våra killar? frågar våra två döttrar. Självklart, säger vi trots att vi sett fram emot en stilla tv-kväll för oss själva i sällskap med Loreen från scenen i Baku.
     What the fuck?
What the fuck, carpe diem

USA-förbud mot SMS

 FORT LEE – EN FÖREBILD.
Tänk vad rätt ute man kan vara ibland. I går bloggade jag om sms-faran bland fotgängare. I dag får jag läsa i DN att staden Fort Lee i delstaten New Jersey har infört en lag som ger böter för personer som går och skriver sms (textmeddelande i sin smartphone). Huvudskälet är att man vill förbättra trafiksäkerheten. Bakgrunden är att staden på kort tid haft tre olyckor med dödlig utgång där fotgängare varit inblandade. Samtliga sms-ade samtidigt som de promenerade.
     – Det är väldigt distraherande, säger stadens polischef Thomas Ripoli till ABC:s lokala tv-station. Fotgängare tittar inte vart de går och är inte på sin vakt.
     Sedan lagen infördes i april har polisen aktivt jagat ”farliga fotgängare” och 117 bötesstraff har utdelats. Den som bryter mot den här lagen kan tvingas betala uppemot 600 kronor. Samtidigt visar en studie gjord vid Stony Brook University i New York att sms-ande fotgängare har betydligt svårare att följa en rak linje jämfört med personer som inte sms:ar. De är dessutom mindre uppmärksamma på vad som händer runt omkring.
     Som alltid har er bloggande gubbe tummen på pulsen och är först ute med synpunkter på det senaste:) Nåja, när blir det nu dags för Stockholm – och andra svenska städer – att följa det goda exemplet från Fort Lee?
new jersey, abc, usa