Det gamla samhället

 FÖR NORRLANDS ARBETARKLASS.
Nu i månadsskiftet läggs Dagbladet i Sundsvall ned. Ytterligare en S-märkt tidning går därmed i graven. Dagbladet hette tidigare Nya Samhället, det var först på 1950-talet den fick nya namnet. 
     Men den kallades aldrig annat än Nya Samhället, eller rätt och slätt Samhället, hemma hos Mormor och Morfar i bruksorten Essvik strax söder om Sundsvall där morfar jobbade som sulfitarbetare och efter att först ha varit kommunist och fackkämpe senare under över 30 år var riksdagsman för S. 
     Det finns i dagens Sverige tydligen ingen plats för varken det gamla samhället eller Nya Samhället. 
S - Sundsvall - arbetare - komminister - kommunist - sulfit

Proffs from Malawi

 UTSATT KVINNA PÅ INGÅNG.
– New girl comes tonight from Stone Town. She is from Malawi. Beautiful girl. Nice fuck. 
     Den rödögde tanzaniska Fixaren inne på enda baren i turistbyn på norra Zanzibar erbjuder det mesta: allt i narkotikaväg, skrikiga T-shirts, taxiresor och båtturer - och tydligen också prostituerade.  Webbredaktören och jag tackar ja när han ber ett par landsmän flytta sig från de enda två barstolar som ger lite svalka från takfläkten i den alltför lilla och heta baren. 
     Däremot säger vi bestämt nej till att köpa kvinnor, hur vackra de än är. Det är en princip vi följer stenhårt. I övrigt ser vi inte vita män här som går omkring med svarta kvinnor, i alla fall inte som verkar osa könsköp. Däremot ser vi några äldre italienska kvinnor tillsammans med unga svarta. Där osar det lite mer, om man säger så. 
     Efter att ha tagit var sin whiskey lämnar vi baren och ignorerar Fixarens inbjudan senare i kväll och slår oss ned vid första bästa restaurangbord på den strand som bara några minuter tidigare stod i det vatten som nu dragit sig tillbaka. 

Bloss i reggaebaren

 CHOLO´S BAR, NUNGWI BEACH.
Dag 3 på Zanzibar. 06.45. Sitter på altanen, tittar ut på havet genom palmerna. Ännu lite disigt, skönt. Testade marijuana i går, men bara ett bloss. Vi hade redan druckit för många öl och whisky innan, så vi tackade nej till den pratglada Dealern och allt-i-allo-fixaren på reggaebaren där Marley sjöng och en ung, skäggig Hailee Selassie tittade ned på oss från det stora  porträttet bredvid spritflaskorna. 
     – It´s a natural thing, hakuna matata, fortsatte Dealern sitt försäljarsnack. 
     Förutom marijuana erbjöd han rundresor till både det ena och andra - från skogen med de röda aporna till The Spice Tour för att titta på kryddodlingarna som ju egentligen är det enda som den här ön är känd för. Ja, förutom de fantastiska stränderna förstås - alltid med på resesajternas Världens 10 vackraste stränder. 
     Webbredaktören förhandlade ned priset från 3000 Schillings för en cigarett till 2000 för två, alltså en knapp hundring. Men vi köpte ändå ingen. Det fick räcka med ett provbloss denna gång. Våra ficklampor lyste upp sanden och de pilsnabba nästan genomskinliga krabborna när vi knallade hem till vårt hotell för att krypa in under myggnäten och sova under ac:ns jämna brummande. 
Marley - krabbor - langare - marijuana - stränder

Zanzibar mot ångest

Woody 
 DRINK TILL MIG? JAMBO (TACK)!
Zanzibar? Javisst, till mörkaste Afrika! I dag tog jag sista medicinen mot kolera. Tidigare har jag vaccinerats mot Gula febern. Malariatabletterna ska käkas på plats, varje dag. Webbredaktören och jag ska vara borta en hel månad.
     Allt började med att Webbredaktören för två år sedan sade att han inte såg fram emot att bli folkpensionär. Han tyckte det kändes jobbigt att inte ha en yrkesidentifikation – och vad skulle han göra med all ledig tid?
     Äh, sade jag. Du och jag åker till någon Söderhavsö direkt när du fyllt 65, vi åker till Bora Bora. Varför just den ön? Ja, jag hade bara hört talas om att den skulle vara en fantastisk Söderhavsö. När jag sedan en kväll såg Woody Allens film Alla säger I Love You (1996) blev jag ännu mer säker. Där försöker Woody Allens filmkaraktär, författaren Joe Berlin, fånga som alltid undersköna Julia Roberts i rollen som Von genom att stalka henne och ta reda på allt om hennes intressen. Han får reda på att Bora Bora är Julia Roberts drömresmål. Och självklart råkar Woody Allen så där ”by the way” nämna att han skulle vilja åka till just Bora Bora och får därmed Von/Julia Roberts att spricka upp i det där patenterade milsbreda leendet.
     Det fanns dock ett stort men. I kvällstidningen läste jag en dag att Bora Bora utsetts till världens dyraste turistö. Bora Bora består tydligen av flera öar och ligger i Franska Polynesien, läser jag vidare. Jag hade liksom ingen aning om vad Bora Bora var, egentligen. Jag hade bara fantiserat om en ”Söderhavsö”, något åt det hållet som regissören Torgny Anderberg framställde det i TV-serien Villervalle i Söderhavet (1963), som jag följde som grabb. I svartvitt förstås.
     För dyrt. Därmed gick Bora Bora bort som vårt resealternativ.
     – Men varför inte åka till Zanzibar i stället, föreslog plötsligt Gumman, mitt livs allkonsult.
     Zanzibar hade jag förstås hört talas om. En ö någonstans utanför Afrikas kust. Var det ett eget land och var ligger det exakt? Genom att googla fick jag all information jag sökte. Det är en ö som är ungefär mellan Gotland och Öland i storlek, tillhör Tanzania, ligger på Afrikas östkust 7,5 mil från fastlandet och vars sandstränder alltid hamnar på topp tio-listan när resesajterna rankar världens vackraste stränder. Jo, Zanzibar var ett hett alternativ.
     – En månad?
     Gumman hade varit positiv till vår resa men var lite oförberedd på hur länge jag ville vara borta. Men hon köpte det. Däremot var det värre med Webbredaktörens nio år yngre sambo, Sekreteraren. Hon gillade inte alls idén om att hennes älskade skulle vara ifrån honom så länge, och dessutom med Gubben, det kommer bara att bli en massa festande!
     Vad göra? Jo, på förra årets försommar gick jag med bestämda steg till Ticket på Sveavägen i Stockholm och bokade hela skiten. Flygresa med en månad från avresa till hemresa, färja från Dar Es Salaam (jag vägrar flyga inrikes) och hotell på Zanzibar de sex första nätterna. När det blev så definitivt så började Sekreteraren gradvis förlika sig med tanken och började acceptera gubbarnas planer, om än inte med någon större entusiasm.
     När jag tog min andra Gula febern-spruta på Stockholm Vaccin Lättakut på S:t Eriksplan berättade Sköterskan att hon varit fem gånger på safari i Afrika och frågade om jag varit på kontinenten tidigare.
     – Ja, jag tillbringade ett nyår i Marocko för 35 år sedan. Men det kändes mer som Arabien än Afrika.
     – Ja, svarade hon. De arabiska länderna i norr är ”Afrika light”, nu kommer du till det riktiga, svarta Afrika.
     Det här kommer att bli spännande, två vita gubbar på vift i mörkaste Afrika. Om inte det ska bota Webbredaktörens pensionsångest, så vet jag inte vilken medicin man ska ta till.
 
 
mörkaste Afrika, ångest, bästa stränderna, vägrar flyga, malaria, Woody Allen, Julia Roberts