Sluta med mat på TV

 VEGOFEL.
Nu får väl för f-n SVT skärpa sig! Efter att ha kollat på Vinterstudion erbjuder nu SVT Mat med Kira på ettan och Vegorätt på tvåan. Är det det här som jag betalar mina licenspengar för?
     Jag avskyr matprogram på TV – som verkar köras i alla j-la kanaler. Men SVT delfinansieras av mig och här kan jag ställa krav. Sluta med matprogrammen!
licens, SVT, matprogram, Vinterstudion, sluta!, Vegorätt

Lita på Simpsons

FAMILY. BUT NOT GUY.
Sitter ensam i stugan på Väddö. Kollar TV-appen På TV. Få se: vad ska jag välja nu klockan 20.00? Melodifestivalen på ettan, Yuja Wang spelar Gershwin (vem det nu är) på tvåan, reprisen av Torpederna på fyran – eller Simpsons på sexan?
     I och för sig levererar alltid TV6. Finns det någon kväll utan Simpsons följt av min favoritserie Family Guy på tablån? Tror inte det. Fast, jag skiter nog i att plocka fram TV:n från garderoben. Lyssnar på lite Americana på Youtube i stället, passar trots allt bäst till en dunk rödvin.
Melodifestivalen, Family Guy, rödvin, repres, levererar, skiter i det

Axel knäckt av mat

 SMÄRTA.
Tre överfulla papperskassar med mat tog definitivt knäcken på högra axeln. Svårt att röra armen och att sova på höger sida. Jag har i närmare en månad gått på behandling hos Naprapaten, ditskickad av försäkringsbolagets Syster. Naprapatens onda och hårda fingrar gjorde just bara ont och ingen nytta. Har även käkat antiinflammatoriska under tio dagar. Enda resultat: sabbad mage.
     Ja, jag vet att jag inte ska bära tungt. Och jag har försökt följa det, genom att bland annat ställa in skrotlyft på gymmet. Men ska man inte ens få storhandla?
     Nu måste jag för f-n röntgas. Ska ringa upp Syster och kräva läkarbesök. I värsta fall är det väl åldersartros (nedbrutet brosk) och då vet jag inte vad som ska till. Kanske bara ge upp inför kroppens fysiska förfall?
smärta, axeln, sabbad mage, skrotlyft, artros, ge upp?

Genius of Soul

 SOUL MAN.
I dag den 18 februari, fast 1959, spelade Ray Charles in låten What´d I Say på Atlantic Records i New York. Den kom till på ett lite lustigt sätt. Ray Charles med band hade en spelning på en dans i Pittsburgh. De var kontrakterade att spela i fyra timmar. När det var 10–12 minuter kvar hade de helt enkelt slut på låtar. Då började Ray Charles leka med ett riff i huvudet – och det blev till slut What´d I Say.
     Singeln toppade amerikanska R&B-listan och hamnade sexa på poplistan, vilket var första gången – men absolut inte sista! – Ray Charles även kom in på den allmänna försäljningslistan.
     Allt sedan dess avslutade Ray Charles sina spelningar med just What´d I Say. Och det gjorde en av mina största musikidoler någonsin även när jag i en skog av paraplyer såg honom på Gröna Lund, den regniga och blåsiga sommarkvällen 1992.