Lycklig av att resa

 KATASTROFTURISM I ”DEN DÖDA STADEN”.
Att resa gör oss lyckliga. Det har några forskare vid Göteborgs universitet kommit fram till. Enligt rapporten är det främst tre former av konsumtion som bidrar till lycka: upplevelsekonsumtion, prosocial konsumtion (som att ge gåvor eller pengar till välgörenhet) och matkonsumtion. Resor hör förstås till upplevelsekonsumtionen.
     Räknat till antalet invånare är svenskarna ett av de folk i världen som reser mest. Och visst har även mitt resande gett mig upplevelser, en del lyckliga men också en del tråkiga. Jag tågluffade 1972, när Interrailkortet infördes. Redan första natten, på tåget mellan Hamburg och Stuttgart glömde jag hela reskassan och passet på tåget, fick ett provisoriskt pass i München och fick Morsan att telegrafera 500 spänn till en bank i Wien. Dessa 500 levde jag på under tre veckor, fjuttigt var bara förnamnet. I Paris blev min reskamrat KFML:aren och jag utslängde från ett hotell av rasistiska hotellägare bara för att vi ville visa rummet för en afrikansk tjej som vi stött på. I Warsawa har jag blivit blåst av en svartväxlare, i Las Palmas har jag blivit slagen med batong på låren av en spansk polis, i London har jag blivit hotad av en ligist på en bar i Soho, i Portugal fick jag något som liknade koppor över hela kroppen och blev behandlad av läkare i fyra dagar i Bordeaux, i ”den döda staden” Pripjat utanför Tjernobyl tappade jag förstås jackan på marken trots att guiden på grund av strålningsrisken bestämt sagt ifrån att inte ställa något på det kontanimerade underlaget, på en bar i Rijeka (dåvarande Jugoslavien) blev jag och en reskompis rånhotade men räddades av en godhjärtat prostituerad kvinna, i München har jag blivit sparkad av tyska poliser för att jag låg och sov på golvet i bagagerummet.
     Men, i ärlighetens namn, visst har mitt resande i det stora hela varit lyckat och, kan man nog säga, gjort mig rikare på både upplevelser och lycka.
Tjernobyl, lycka, katastrofturism, prostituerad, rånhotad, svartväxel

Förvisad till krogen

 HELLRE KARAOKE ÄN KÄRRINGTRÄFF.
Gumman skulle ha cirkelträff hemma hos oss i går kväll. Vilken cirkel vete f-n, hon har så många cirklar med sina väninnor. Jag fick i alla fall inte komma hem och störa. Jag körde buss i går, och mitt pass slutade vid 19-tiden vid Fridhemsplan. Vad göra? Jo, först ta en Jäger och en Guinnes på Fridhem. Därefter ett par oktoberöl på Löwenbrau, där det visade sig vara oktoberfest med umpabumpa, och vidare till förorten och den lokala syltan där det var karaoke-kväll. Kul med alla folk som greppar mikrofonen och drömmer om en karriär långt från den trista vardagslunken.
     Vid 23 gick jag i alla fall hem. Och då var hela käringgänget fortfarande kvar! Jag hälsade, tog ett glas vin och gick in i arbetsrummet. Tyvärr kunde jag inte hälla i mig för mycket – körde buss även i dag med start vid 10.43. Men jag var i alla fall nöjd med kvällen, trots att jag var hänvisad till krogen :) och arbetsrummet :(.

Betala miljöhyran

 UPPHETTNINGEN AV JORDEN FORTSÄTTER.
Så redovisade klimatpanelen i Stockholm sitt resultat. Vi är på väg mot en miljömässig katastrof. Och en enig forskarkår anser att det, till 95 procent säkerhet, är människan som är orsaken till utvecklingen som bär raka vägen åt helvete. Om vi inte lyckas dämpa utsläppen så leder det till att havsytan stiger med ett par meter, vilket i sin tur leder till att närmare 200 miljoner människor förlorar sina hem.
     Och vad händer nu? Ja, egentligen är det väl upp till oss medborgare, upp till oss att ge våra politiker mandat att fatta beslut som – på kort sikt – garanterat inte kommer att få vår vardag att bli lättare utan snarare sämre. Har vi det modet? Läste ett twitter från koldioxidbantaren Staffan Lindberg som sammanfattar det hela mycket bra:
     ”Att ägna sig åt klimatfrågan är som att betala hyran. Gör man det inte har man ingenstans att bo.”
miljöhot, katastrof, uppvärmning, klimatpanelen

Tjock-TV rular

 FULARE MEN BÄTTRE KVALITET.
TV:n börjar sagga ihop. Bara ljud, ingen bild. De här j-la digitalapparaterna. Det var bättre förr, med tjock-TV som ungarna säger. Svartvitt var det också. Mindre elektronik, mindre grejer som kunde gå sönder. Så var det med den fredagskvällen…
digital, elektronik, fredagskväll