Tårar över stjärnor

 SKITKUL, ELLER?
Jaha, så var man här igen. Jobbade över i går och tittade samtidigt på SVT Play och grät igen över ett program. Denna gång Stjärnorna på slottet. Jo, du hörde rätt. Jag missade Robert Gustafssons dag i lördags. Och ja, jag satt återigen med en flaska vin. Sprit är bra för att komma i kontakt med sina känslor, speciellt för en gammal grottman som jag. Den vanligtvis känslohämmade Robert pratade helt plötsligt mycket känslosamt om sin äldre bror som dog. Och jag tänkte på min älskade storebror som dog för över tio år sedan. Och allt var, och är, så jävla sorgligt.
död, Robert Gustafsson, Stjärnorna på slottet

Jobbiga käringar

 MYCKET PRAT. LITEN VERKSTAD.
– De gnälliga jävliga kärringarna på jobbet! De vet inte vad de håller på med. Skribenten kom in och skulle ändra någonting och stod och surrade om varför och bakgrund och blablabla. ”Tala bara om vilken ändring du vill ha gjort, jag vill inte höra något annat”, väste jag. Chefen stoppade i sista stund en sak som jag redan planerat in och var klar med, så det fick göras om. Den sammanbitne Mellanchefen förpestade omgivningen med sina utslag av torra skämt som ingen förstår eller uppskattar. Sekreteraren stod och surrade i tjugo minuter utan att ha något att säga. Säljaren fattade inte en enkel sak på datorn, som jag fick förklara för henne igen – för typ åttonde gången. Och så allt detta integrerande, saker som aldrig sägs rakt ut, smusslandet och tasslandet i små grupper. Åh, vad jag är trött på att jobba med kvinnor. Jag vill jobba med män, de är så mycket rakare och tydligare.
     Gumman var på stridshumör när hon kom hem vid sjutiden efter att ha varit tvungen att jobba över på sin enkönade arbetsplats. Hon har tidigare gett luft åt åsikterna att hon saknar män på jobbet. Jag förstår henne. Själv jobbade jag i min ungdom några år på dagis. Man blev till slut lite trött på tjejsnack om killar, födslar och de egna barnen. Bäst är förstås om det är både män och kvinnor på jobbet.
     – Åh, vad jag är gnällig, stönade Gumman.
     Gör inget, svarade jag. Missnöjet måste få ett utlopp. Och så länge du inte gnäller på mig så är det helt OK.
gnälliga kvinnor, skitsnack, arbete, enkönad

Äta sova dö

 FIKTION OCH VERKLIGHET.
Det var det sista jag sade till Gumman i går kväll när jag efter åtta sidor slog igen del fem av Karl Ove Knausgårds bok ”Min kamp” och släckte sänglampan vid halv tolvtiden i går kväll: Äta, sova dö. Men jag fick inget svar. Hon sov redan.
     Man känner så ibland, av någon anledning särskilt starkt på måndagar. Åka till jobbet, jobba, äta lunch, jobba, åka hem, äta, titta på TV, gå och lägga sig. Vardag, vardag, vardag. Äta, sova dö. Precis som titeln på Gabriela Pichlers Guldbagge-belönade film med samma namn (måste se den!). Fast egentligen borde det heta Äta Jobba Sova Dö. Är livet inte mer än så här? Jo, det är klart det är. Men ibland känns det så bara. Pensioneringen, var är du?
Knausgård, Min kamp, Pichler

Inrökt på krogen

NO SMOKING.
I dag, för tio år sedan, gick Folkhälsoinstitutet ut med nyheten att de vill se rökförbud på alla restauranger, barer och kaféer i Sverige. Bra idé, tycker jag. Nuförtiden slipper man stinka som en rökt böckling så fort man bara varit inne och tagit en Guinness på after work. När ungarna var små minns jag att de undrade varför jag luktade så mycket rök när jag fick en välkomstkram när jag kom hem. Det problemet slipper jag nu. Å andra sidan är barnen utflyttade, så problemet är ur världen ändå så att säga.
     Hursomhelst dröjde det till den 1 juni 2005 innan rökförbudet trädde i kraft. Restaurangbranschen hade talat om att det skulle bli kaos när rökarna tvingades gå ut på gatan för att blossa och det skulle bli förlorade intäkter på grund av att rökarna skulle stanna hemma i stället för att överhuvudtaget masa sig i väg till krogen. Så fel de hade. Bara ett år senare rapporterade 16 procent av krögarna att inkomsterna hade ökat och 78 procent att inkomsterna var de samma som före förbudet.
     Jag tycker i alla fall det är ljuvligt att gå på krogen utan rökstanken. Misstänker också kraftigt att servitörerna jublar; de jobbade ju tidigare i rena gaskamrarna – och utan gasmasker. 
rökförbud, rökstank, Folkhälsoinstitutet