Starkt om massmördare

 HÖGEREXTREM DJÄVUL.
Åsne Seierstad har skrivit en gripande bok om massmördaren Anders Behring Breivik. Här får vi pusselbitar kring vad som formade den högerextreme terroristen Brevik att mörda 77 personer den 22 juli 2011. Men framförallt får vi lära känna många av de tonåriga offren som sköts ihjäl på ungsossarnas läger på ön Utøya utanför Oslo.
     Det är en känslosam läsning. Jag fasas över Breviks oförsonliga fientlighet mot islam, feminism och demokratiska partier och över hans resonemang om ett ariskt samhälle (han nämner bland annat Sverigedemokraterna i positiva ordalag). Detta ursprung i politiskt vansinne är vad som driver denne norske galning till att utföra de nästan obeskrivliga dåden. Jag skriver ”nästan”, för Seierstad beskriver just dessa dåd i detalj, hur och var skotten går in i de drabbade tonåringarna och hur de avlider. Innan terrorattentatet får vi följa en del av ungdomarna i deras vardag och hur förväntansfulla de är inför lägret på ön. Hon låter även vänner och släktingar komma till tals. Det är en oerhört sorglig läsning och med jämna mellanrum faller tårarna ned för mina kinder.
     Boken En av oss är viktig läsning, ett stycke angelägen samtidshistoria som visar hur de mest fruktansvärda fasor kan ta form helt nära allt vi uppfattar som tryggt och normalt.
77 mördade, tårar, gripande bok, högerextrem, djävul, Breivik, känslosamt, Seierstad

Statsstödd kungafjäsk

 70-ÅRIG GUBBE.
Slog på TV:n i stugan nu på morgonen. Dålig tajming, precis då startade direktsänd stats-TV med Pernilla Månsson Colt (aldrig gillat hennes flörtfjantiga framtoning) och Claes Elfsberg (den ökände sexskummisen tultar på, ska han aldrig pensioneras?). Nu är det dags för en dags fjäsk-TV för Kungen, som minsann fyller 70. Högtid förstås för alla monarkister som kan gotta sig åt en parad av högdjur från de europeiska monarkierna. Och vi får förstås inte glömma alla våra småprinsessor och prinsar, eller hur?
     Jag travesterar titeln på en av William Shakespeares komedier: Mycket väsen för ingenting, stänger av dumburken, går ut i trädgården, slår en morgondrill bakom busken, tar med mig kaffekoppen och sätter mig på verandan i soldiset och lyssnar på fågelsången och vågornas brus från havet. Det är f-n så mycket trevligare. Och kostar inte en skattekrona.
fjäsk för kungahuset, stats-TV, Shakespeare, morgondrill,

Besök i Tjernobyl

 INGET NÖJE I PARKEN.
Kanske läge att lägga upp en egentagen bild så här på dagen 30 år sedan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Gumman och jag besökte platsen 2008 tillsammans med Macteknikern och hans Ukrainskfödda fru.
     Vi tog en dagsutflykt Kiev–Tjernobyl tur och retur, med guide och minibuss.
     I Pripyat – den döda staden – fem kilometer från Tjernobyl, ligger det förbjudna och förgiftade området runt den havererade kärnreaktorn. Här bodde cirka 50 000 personer, som efter haveriet evakuerades med 2 000 bussar efter olyckan. Högst en timme får besökare vistas i staden eftersom strålningen fortfarande är hög. På väg in i Pripyat steg vår guides geigermätare från 70 till drygt 850 mikroröntgen.
     Det var en spöklik känsla att vandra i Pripyat och även komma så nära som 150 meter från den övertäckta reaktor 4.
     Bilden är från en nöjespark som skulle ha invigts den 1 maj 1986. Pariserhjulet hann aldrig användas. Nu står det och rostar sönder.
besök i Tjernobyl, spöklik känsla, geigermätare, döda staden reaktor 4,

Brorsan och Emile Ford

 KÄRLEK I NORR.
Sångaren Emile Ford dog häromveckan. Sörjd och saknad är han nog mest av nära och kära, musikvärlden kanske inte är så omskakad. Jag menar, det var ju inte Prince direkt. Men själv har jag träffat honom i samband med att Mellanbrorsan spelade i folkparkerna med honom i mitten av 1960-talet. De hälsade på Modern och mig i samband med en spelning i Trollhättan, bandet åkte i en gammal amerikanare där de trängdes med instrumenten.
     Emile Ford, född i Västindien, var en av de tidigaste svarta brittiska popartisterna. Han slog igenom i England redan 1959 tillsammans med bandet Checkmates och låten What Do You Want To Make Those Eyes At Me For. Still var en annan hit med Emile Ford.
     Varför turnerade då Mellanbrorsan med hans band i Sverige? Jo, för att Emile Ford slog sig ned i Lycksele där han funnit kärleken i en lokal tös. Mellanbrorsan spelade sologitarr i ett av banden där och så blev han erbjuden att hänga med på turné. Emile Ford var stor i Sverige de här åren. Minns att efter konserten i Trollhättan fick han och bandet fly från parken från påträngande kvinnliga fans.
     79 år blev han i alla fall, Emile Ford – sedan länge tillbakaflyttad till England och från sin fjälla i Norrland.
sologitarr, amerikanare, saknad, folkparken, norrlandstös, färgad, britt