Kissa i handfatet
NÄ, TJEJER. FUNKAR INTE I HANDFAT ELLER PISSRÄNNA.Jag erkänner. När jag var på landet i veckan så kissade jag i handfatet. Det gick ju inte att gå ut, regnet öste ned och myggorna, speciellt de små, var på en så fort man hade dragit fram snorren. Och hur gör man då? Börja smälla myggor på smalbenen, på armarna, i ansiktet? Nej, för då tappar man fokus och kissar på skorna och byxorna. Bättre är att stanna inomhus och kissa i handfatet.
Första gången jag stötte på handfatskissandet var när jag var i Uppsala 1975, hemma hos Elektrikern – han som klättrade upp på stolpar och fixade elen. Där, på Repslagargatan, fanns ingen toalett utan man var tvungen att gå ut på gården på utedasset för att pissa, eller vad man nu skulle göra. Gissa om man valde handfatet i hans kök i stället – i alla fall vad det gällde kisseriet.
Svårt är det förstås för kvinnor att kissa i handfatet. Men för mig är det både lätt och underbart. Jag brukar skvätta ut lite tvål och skölja med vatten efter att jag lättat mig för att hålla en acceptabel nivå av renlighet. Men jag kissar inte i handfatet när Gumman är närvarande förstås; hur skulle det se ut? Hon har ju dessutom som kvinna av naturliga skäl svårt att kissa i handfatet; ibland är det en fördel att vara man:) Jag läste förresten om att det dessutom är miljövänligt att kissa i handfatet. Man förbrukar mindre vatten än om man spolar i en toalett. Fram för handfatskissande!