Stressad gubbe
SUR OCH IRRITTERAD.Mitt missnöje började redan på morgonen. Den välklädde Mäklarpojken tog busskön från fel håll och trängde sig på bussen före mig och fem andra köande. På den packade bussen satt Banktjänstemannen på ett yttersäte och blockerade sätet innanför med sin portfölj (”här kommer ingen jävel förbi”). Den långsmala Studentskan mittemot mig visade hela käften och svalget i sex, sju käkurledsgäspningar. Busschauffören körde ryckigt, full gas, full broms. När jag klev av i City tog storstadens påträngande, trafikdån kommandot över musiken i mina hörlurar. Tanten som jag mötte höll vänster på trottoaren i stället för höger (som man ju ska, vi har ju högertrafik!) med stillastående närkrock som följd.
Varför bor och jobbar man i storstaden? muttrade jag för mig själv – samtidigt som jag insåg att om man retar upp sig på sådana vardagligheter som jag i morse så är det tydliga tecken på att man är stressad. Och det är vad jag är just nu: en stressad, grumpy och lättirriterad gubbe.