Överklassen på häst
RYTTARPARET HAID-BONDERGAARD. (cred: SVT)Såg första delen av SVT:s nya serie ”Ryttareliten”. Man kan lätt säga att mina fördomar inte kom på skam. Snacka om överklassport. Det var kindpussar på Falsterbo Grand Prix, slipsar, lustiga hattar, vin och champagne i stiliga plastglas och mingel i VIP-tältet med idel ädel adel och andra överklassrepresentanter. Det är överklassdiftonger och det pratas engelska och bryts på både danska och tyska.
I serien får man följa Rasmus och Charlotte (dotter i dyngrika postorderfamiljen Clas Ohlson) Haid-Bondergaard, Kronekulla gård i Fulltofta mellan Hörby och Höör i hjärtat av häst-Skåne, Lisen och Peder Fredricson och brödraparet Daniel och Alexander Zetterman. Bröderna säger att det kostar 300 000–400 000 kronor i månaden för att tävla elitnivå – lite mer alltså än vad an annan får i månadslön, De här tre paren bor på gigantiska gårdar i södra Sverige. Ja, gårdar och gårdar, det är mer som stora herrgårdar eller slott med enorma stallar, hagar, ängar och hästbussar som skulle göra vilket stort turnerande rockband som helst grön av avund.
Men, ärligt talat, programmet tar också upp vilket slit det är att rida i eliten och vilka oerhörda krav ryttarna har på sig själva och från omgivningen – inte minst sponsorer. Det gäller att hela tiden visa resultat. En bra häst som hoppar högt kostar multum, har jag förstått. Men hästhoppning och hästdressyr är ändå långt ifrån folksporter som fotboll, orientering, bandy, längdskidåkning och fri idrott – utan enbart för folk som begåvats med att födas i rätta familjerna.
Måste säga att ridsport är förbaskat dyrt, men det är ändå en folksport. Jag är dryga 40 år och ridit sedan jag var liten. Min mor var ensamstående och far helt frånvarande med ny familj. Mor låginkomsttagare, och min bror svårt sjuk från tonåren. Inga rika familjemedlemmar, trots det så tog min mor lån och köpte sin dotter, det var jag, en ponny då hon såg mitt brinnande intresse. Jag var 14år och har häst än idag och har tävlat hela livet. Har aldrig haft dyra hästar men utbildat det jag haft och har många fina priser upp till medelsvår. Jag har aldrig klagat bara trivts och njutit av hästlivet. Alla hästar Jag haft efter min första ponny har jag kämpat och köpt för egna tjänade pengar. Är medelinkomsttagare men det går ändå att hålla på med hästsporten. Allt detta som jag skrivit tycker jag visar på att det är en folksport, dock en där man får slita lite för sin sak. Troligen så uppskattar man sin sport lite extra med lite slit.