Gubbliv

 GRILLARNAS ROLLS-ROYCE.
Nu är jag ägare av en grill av märket Weber Genesis 310. En jättelik sak från grillarnas motsvarighet till bilarnas modell av Rolls-Royce, av vad jag förstått. Då är det nog hög tid att överge min 20-åriga bojkott av att grilla.
     Det hände sig på den tiden när vi bodde i ett litet hus i Bromma. Vi var sammanlagt åtta personer runt det lilla bordet på den lilla verandan. Det var varmt men duggregnade. Det bekymrade inte de som satt under tak, men det bekymrade mig som stod nere på gräsmattan och försökte blåsa liv i kolbädden i den lilla klotgrillen inköpt på Statoil. Det tog en jäkla tid att få köttbitarna genomstekta, medan våra allt hungrigare gäster såg ut att närma sig sockerfallets och hungerns avgrundsdjup. Ärligt talat fick jag aldrig till köttet utan var tvungen att ta hela rasket in i köket och slänga in det i mikron för att det skulle bli klart.
     Efter den dagen svor jag till Gumman att aldrig mer grilla. Och det har jag faktiskt inte gjort heller. När det var tal om grillning på landet, på en något större klotgrill, var det Gumman som fick sköta tillredningen – eller så någon av de manliga gästerna. Det verkar ju så att det här med grillning är en, uppenbarligen självpåtagen, manlig uppgift.
     När vi köpte upp oss på en större stuga på Väddö förra sommaren ingick allt möblemang – och också den gigantiska grillen på verandan. Tyvärr visade det sig att grillen inte funkade så vi fick köra den till soptippen. Men jag hade liksom vant mig vid att se grillen där, så naturligt placerad liksom. Och där och då väcktes tanken: jag ska f-n i mig köpa en stor grill. Jag kan inte ett skit om vare sig grillar eller grillning, men jag kontaktade min kompis Huddinge som är både utbildad kock och snickare och grillar i stort sett året runt. Huddinge började leta på Blocket och nu, ett halvår senare, köpte han in denna begagnade, plåtskadade och något rostiga Webern till mig. Jag lånade ett släp av Huddinges Snickargranne och forslade grillen till stugan häromdagen, satte mig i skuggan och väntade på att Webbredaktören skulle anlända så att vi tillsammans kunde hjälpas åt att baxa denna gigant uppför tomten och ställa den på verandan. Och det gjorde vi också, efter att ha styrkt oss med ett par pilsner.
     Så nu står den där, det gaseldade monstret. Nu måste jag bara lära mig hur den funkar och sedan lära mig själva grillningen. Så nu börjar mitt nya liv som han Fredde (Johan Rheborg) i TV-serien Solsidan. Men något fjantigt grillförkläde tänker jag inte ha på mig.