Gubbliv

Jag kan inte (över)leva utan musik. En del gamlingar stöttar sig på golfklubban för att ge livet en mening. Inte jag. Jag behöver musik. För mig är musik ett sätt att skänka guldkant till vardagen, ett sätt att få utlopp för mina känslor, ett sätt för mig att skratta och gråta, ett sätt att varva ned, ett sätt att överleva. Och det är inte dragspel och gammeldans jag pratar om, det kan vara både Deep Purple, Michael Jackson, Ry Cooder, Neil Young, klassiskt eller swing som jag lyssnar på. Den senaste tiden har jag varit mycket inne på vad som kan kallas för ”americana” – där ryms både riktig rot-country och mycket nytt inom samma genre. Jag är inte alls sentimental; jag älskar att hitta nya artister och nya låtar. Musik, kan man säga, är min lugnande medicin. Och jag tycker synd om alla, såväl gamla som unga, som inte har samma känsla för musik.