Gubbliv

 SKRIKER EFTER JOBB.
Signaturen ”Smått desperat och kvinna!” skriver i dagens Metro att hon är helt värdelös för arbetsgivare. Så tragiskt att man är used unwanted goods för arbetsgivare vid den ringa åldern av 42, skriver hon. Tydligen vill hon inte vara kvar på sitt nuvarande jobb utan vill göra karriär på någon annan arbetsplats. Erfarenhet och bra utbildning har hon. Ändå får hon inga erbjudanden på alla jobb hon sökt. Hon undrar om det är så illa att hon måste jobba kvar på gamla jobbet fram till pensionen om 23 år och ställer frågan: ”Har jag inget värde alls på arbetsmarknaden längre?”
     Jag förstår att den desperata 42-åringen undrar. Vi är många betydligt äldre som också undrar. Kiruna är 59 och har sökt jobb i över tio år. Samma gäller Webbredaktören och Gumman – alla i åldrarna 53–63 och alla välutbildade och jäkligt duktiga yrkespersoner. De har också velat pröva på ett annat jobb och slippa fortsätta harva på samma gamla arbetsplats fram till pensionen. Den svenska arbetsmarknaden är helt klart tyvärr totalt ålderssegrerad.