Chilla med flyktingar
SYRIANSKT FLYKTINGLÄGER.Gumman och jag bjöd på kalas hemma i går kväll för Yngsta Dottern som fyllde kvarting, imponerande 25 år. Äldsta Dottern var förstås med, liksom hennes kille Konstfack. Under middagen kom vi in på det här med romerna och tiggeriet. Vi har gjort det förr. Denna gång utvidgades diskussionerna även till flyktingfrågan, och det osade hett runt matbordet.
Startskottet var SVT:s Uppdrag granskning, som hade gjort nedslag i bergslagsorterna Högfors och Mossgruvan där det bor runt 100 fast boende. Nu har det tillkommit lika många till, framförallt romer från Bergslagen. Janne Josefsson besökte också Sveriges största EU-migrantläger på en industritomt i centrala Malmö där cirka 400 EU-migranter slagit sig ned och byggt ett tältläger utan vare sig fungerande toaletter och utan vatten. Många malmöbor retar sig förstås på detta, dels på nedskräpningen på tomten, dels för att romerna går till närliggande parker och kyrkogården för att förrätta sina behov. I Högfors och Mossgruvan tycker man att hela samhället har förfallit, med sopor i naturen och att migranterna kör omkring med oskattade bilar.
Flyktingfrågan väckte inte så stor debatt bland oss. Vi var väl eniga om att vi måste ta emot människor, unga som gamla, som flyr för sina liv. Däremot rör frågan om fattiginvandring upp vågorna. Gumman och jag, och mest jag måste jag tillstå, vill förbjuda tiggeriet på gatorna. Jag tycker det är störande med alla dessa romska tiggare och dessutom är jag övertygad om att för varje tiggare som dyker upp utanför en livsmedelsbutik, så får SD nya röster – och det fasar jag för. Döttrarna vill inte alls förbjuda tiggeriet. Däremot tycker jag vi kan slå upp baracker utanför stadskärnorna för tiggarna och försöka få dem in i arbetslivet. Det är först när samhället engagerar sig som vi också kan förbjuda tiggeriet, tycker jag.
Det blev mycket snack om storstad kontra landsbygd, insatthet mot okunnighet, högutbildade mot lågutbildade. Ibland var det Konstfack och jag i ena hörnet, lantisar som vi är båda två, mot de tre Stockholmsfödda kvinnorna. Men Äldsta dottern, som ju är psykolog, hade faktiskt ett bra förslag:
– Ansvariga politiker, som statsminister Löven, borde ärligt ställa sig upp och säga att situationen är som den är vad gäller invandringen. Vi har inga lösningar just nu, men som situationen faktiskt är i dag tycker vi det är självklart att vi ska ställa upp och hjälpa våra medmänniskor. Den hr situationen har kommit för att stanna och det får vi helt enkelt vänja oss vid. Då skulle vi chilla ned, tror jag.
Äldsta dottern menar att det är just frustrationen över att ingen ansvarig tar tag i frågan är det som bäddar för främlingsfientligheten. Jag, och de övriga runt bordet, trodde faktiskt hon har rätt. Men vi var samtidigt också ganska eniga om att Löven inte direkt verkar som handlingens man och väl är ganska långt från en landsfader – en Olof Palme – som skulle kunna ena landet. Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Staffan Borg, Leif GW Persson och Margot Wallström kom upp som alternativ. Moderaterna avfärdade jag direkt; vi behöver någon som dokumenterat bryr sig om svaga och känner solidaritet. Vi enades till slut om Wallström.
Överhuvudtaget tycker jag det är helt befängt att invandringsfrågan fått så hög prioritet i det svenska samhället att närmare var femte medborgare röstar på ett smygrasistiskt parti. Det finns väl viktigare frågor, som jobben, skolan och vården. Det var deltagarna på födelsedagsfesten också överens om, liksom att det är viktigt att diskutera samhällsproblem – och att alltid sätta ned foten när öppna eller halvdolda rasister luftar sina fördomsfulla åsikter, vare sig det är i familjen, kompisgänget eller på arbetsplatsen.