Titanic på Eckerölinjen

 GUMMAN SOM KATE WINSLET.
Gumman och jag tog färjan från Grisslehamn till Eckerö på Åland. Laddade upp på sunkiga pizzerian Ankaret med ett par öl (”mot sjösjuka”, som Gumman förklarade). Och det är verkligen en sylta. Trött personal och enda stället jag varit med om när man frågat Servitören vad han rekommenderar i matväg svarar:
     – Inget!
     Vi rivstartade med var sin Mujito i dansbaren på färjan. När Kryssningsvärden kört alltför många låtar för den åldersstigna publiken fick vi nog, tog med oss ett par öl och satte oss uppe på däck i solen som just brutit fram. Och där blev vi kvar, tills vi vände tillbaka mot Grisslehamn och då tog plats i À la carte-restaurangen för sikrom till förrätt och oxfilé till huvudrätt. Gumman tog en cheesecake till efterrätt; jag avstod, det skulle spräcka min diet, är ju med i Viktklubben numera.
     Med lite tyngre väska (Linie aqvavit, röd Martini och Famous Grouse i literformat) återvände vi till Ankaret för några avslutande öl och några slices av pizzabottnar.
     Bilen tillbaka till stugan? Nä, glöm det. Vi hade bokat rum på pensionat Solgården där vi slumrade in tidigt på kvällen. Men så hade vi ju startat tidigt också, redan vid tvåtiden på eftermiddagen. Och det hade inte gungat så mycket på Ålands hav, så sängen svajade inte. Kanske det var just ”medicinen” innan båtresan som gjort verkan? Fan vet.
Titanic, Eckerölinjen, Mujito, sunkställe, Ankaret, pizza, medicin