Bergmans goda vilja

 KÄNSLOSTARKT.
Ja, varför de skickade mig för att recensera Ingmar Bergmans film Höstsonaten i Östersund 1979 vet jag inte riktigt. Antagligen berodde det på att det inte fanns någon annan tillgänglig just då. Jag jobbade tillfälligt på Länstidningen. Jag gillade inte Bergman; tyckte att han bara beskrev en massa fjantiga, känslomässiga överklassmänniskor. Jag hade redan innan jag gick till biografen bestämt mig för att såga filmen.
     Men, när jag såg filmen så var jag lite halvknäckt. Bergman tog upp känslor som var helt universella – överklass eller inte. Och Ingrid Bergman var lysande i sin roll som världspianisten som övergett sina barn. Jag kom tillbaka till tidningen och skrev en positiv recension. Den hade jag inte sett komma.
     Och i kväll ser jag om den i SVT2, 37 år senare. Och jag är lika imponerad i dag. Även om jag fortfarande inte tål Liv Ullman, som spelar Ingrid Bergmans dotter.
känslor, Bergman, tål inte, lysande, recension, SVT2