Gubbliv

DOKTOR SKOG.
– Du ser ut som Hulk Hogan, sa den chilenske Ortopeden.
     Kanske inte vad man väntar sig första gången man träffar en läkare efter att ha fått en remiss efter att ha genomgått meningslösa behandlingar hos Napraten av min onda högeraxel. Jag fann mig dock snabbt och svarade:
     – Jo, jag har hört det förr. Speciellt på sommaren när jag blivit solbränd.
     Här tänkte jag förstås på Hulk Hogan som verkar sjukt solbränd året runt. Är det någon som riskerar att få hudcancer eller förväxlas med en vithårig morot så är det nog denne gamle actionhjälte.
     – Ja, många tycker jag är lik Sylvester Stallone, svarade Ortopeden.
     Och då, först då, såg jag att han verkligen är lik honom och jag svarade att jag förstår varför folk tycker det. Men, ändå, det kanske inte hade varit min öppningsreplik om man säger så.
     Hursomhelst var Ortopeden jäkligt trevlig och lätt att förstå när han gissade sig till mitt axelproblem. Jag fick en kortisonspruta rätt in i axeln och remiss till röntgen.
     – Har du varit hos Doc Forrest, sade han när han såg min tatuerade fågel på axeln.
     Jo, faktiskt svarade jag. För förr i tiden i Stockholm, då pratar vi 1980-tal, fanns typ bara en tatuerare. Och det var Doc Forrest i Hägersten. Eller Ove Skog, som jag senare fick höra att han hette.
     – Jag har också tatuerat mig hos honom, sade Ortopeden glatt. Jag gjorde det när jag fyllde 18 och blev myndig. Jag gjorde då två saker som jag vet skulle reta mina föräldrar. Jag gjorde en tatuering och jag ansökte om svenskt medborgarskap.
     Nu är han 49 år och hade faktiskt drabbats av något som liknade mitt axelproblem. Fast hans problem berodde på att han hade fel serveteknik när han spelade tennis, påstod han.
     Vad mitt problem kommer sig ifrån vete fan. Fast Ortopeden trodde att det var artros. Har väl med åldern att göra antar jag. Fast röntgenplåtarna får väl ge besked.