Drama i fjällen
GÅ PÅ (O)TUR.Gumman, hennes syster Professorskan och jag tillbringade en vårvintervecka på turiststationen i Abisko. Vi skulle gå på tur. Och det gjorde vi, även om vi ramlade ofta första dagen – ovana och otränade som vi var. Ett av mina fall var värst, jag dunsade ned rakt på svanskotan. Hade svårt att hitta bekväm sittställning veckorna efter det.
Med undantag av en tågutflykt till norska Narvik och färska räkor-frossande åkte vi faktiskt skidor varje dag. I skiftande väder. Sista dagen var Gumman störtförkyld, så hon stannade kvar i stugan medan Professorskan och jag gav oss i väg. Det hade varit lite regnigt under natten så det var isigt i det dåligt preparerade spåret.
Professorskan ramlade i första lilla backen och skrek högt åt mig att hon gjort illa båda knäna och att jag måste knäppa loss hennes skidor. Det gjorde jag förstås. Sedan blev hon liggande där, vågade inte röra sig. Jag ringde Gumman, som ringde fjällräddningen och SOS Alarm. Efter 40 minuter kom ett par killar från fjällräddningen och lyckades lyfta upp Professorskan i sittande ställning i bilen. De körde henne mot Kiruna där de skulle överlämna henne till en mötande ambulans för vidare färd mot Kiruna lasarett.
Professorskan blev utskriven efter några timmar, röntgenplåtarna visade inte på något benbrott. Däremot hade hon skadat muskelfästena kring båda knäna. Professorskan haltade till taxin och tog in på hotell i city, där hon avslutade fjällveckan.
– Vi är för gamla för fjällivet, muttrade jag till Gumman samtidigt som jag försökte hitta en ställning i fåtöljen som inte gjorde så jäkla ont i arslet.