Ohlsons feltänk
INTE ALLS DUKTIG.”Varje kvinna bör ha 100 000 på banken”, lyder rubriken på Birgitta Ohlsons debattartikel i Dagens industri. Detta skulle liksom vara en del i kvinnornas frigörelse apropå kvinnodagen då förstås. Var kvinna sin egen lyckas smed, antar jag riksdagsledamoten Ohlsson tänker – i sann liberal anda.
Jag minns när jag var liten när Modern kom hem från jobbet en dag och var riktigt förbannad på en av sina arbetskamrater. Kvinnliga arbetskamraten hade sagt att hon alltid såg till att ha ett sparande på banken på minst en månadslön och tyckte det borde vara självklart att alla hade det.
– Vem fan har råd att undvara en månadslön om man är lågavlönad, hon vet väl inte hur det är att överhuvudtaget försöka få vardagen att gå ihop, fräste Modern.
Det samma kan man säga om Ohlssons förslag. Hon verkar vara lika främmande för vanligt folks vardagliga slit som Kvinnliga arbetskamraten.
Jag minns när jag var liten när Modern kom hem från jobbet en dag och var riktigt förbannad på en av sina arbetskamrater. Kvinnliga arbetskamraten hade sagt att hon alltid såg till att ha ett sparande på banken på minst en månadslön och tyckte det borde vara självklart att alla hade det.
– Vem fan har råd att undvara en månadslön om man är lågavlönad, hon vet väl inte hur det är att överhuvudtaget försöka få vardagen att gå ihop, fräste Modern.
Det samma kan man säga om Ohlssons förslag. Hon verkar vara lika främmande för vanligt folks vardagliga slit som Kvinnliga arbetskamraten.
Förresten verkar Ohlsson överlag leva i en liberal såpbubbla. Hon släppte nyligen sin bok Duktiga flickas revansch. Läste en rolig recension, skriven av Ann Carlott Alstadt i Aftonbladet:
Riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons uppmärksammade bok är en av de sjukaste böcker jag läst på länge. Det är obegripligt att denna extremt elitistiska nyliberal betraktas som en vänsterhjälte. Att ett gott renommé är lika svårt att bli av med som ett dåligt kanske kan förklara att recensenter som ändå invände mot hennes ekonomiska liberalism rakt av köpte själva förpackningen; en blandning av självgod trivial- och peppfeminism i kombination med en skruvad verklighetsuppfattning.
Riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons uppmärksammade bok är en av de sjukaste böcker jag läst på länge. Det är obegripligt att denna extremt elitistiska nyliberal betraktas som en vänsterhjälte. Att ett gott renommé är lika svårt att bli av med som ett dåligt kanske kan förklara att recensenter som ändå invände mot hennes ekonomiska liberalism rakt av köpte själva förpackningen; en blandning av självgod trivial- och peppfeminism i kombination med en skruvad verklighetsuppfattning.