Snille och smak

 URVATTNAT VALSPRÅK.
Nej, Svenska Akademien har den senaste veckan verkligen inte levt enligt det motto som skulle bli Akademiens valspråk när det skrevs in i stadgarna vid bildandet 1786: Snille och smak.
     Herrarna med Horace– av elaka tungor även kallad Horarsle – Engdahl i spetsen har ju tvingat bort de kvinnliga ledamöterna Sara Danius och Katarina Frostenson och därmed stärkt gubbväldet. Att Frostenson lämnar Akademien är självklart, efter sin sammankoppling med maken Jean-Claude Arnault (även kallad den så kallade Kulturprofilen). Arton (!) kvinnor anklagar honom för sexuella trakasserier och övergrepp. I decennier har Arnault och poesihustrun varit maktspelare i den svenska kulturvärlden genom klubben Klubben – sponsrad av nämnda Akademien – i centrala Stockholm där författarkarriärer kunde lyftas till skyarna eller krossas. Dessutom har ledamoten och hennes gubbslem till karl anklagats för att i åratal ha läckt information om namnen på kommande Nobelprisförfattare.
      Men vad har den ständige (?) sekreteraren Sara Danius gjort? Hon tillhörde minoriteten av de ”aktade” ledamöter som ville få bort Katarina Frostenson, som naturligtvis skulle ha avgått frivilligt i ett tidigare skede. Då hade man sluppit avhoppen från Klas ÖstergrenKjell Espmark och Peter Englund. Och då hade definitivt Sara Danius förstås också varit kvar.
     Nej, Svenska Akademien har verkligen inte visat på varken snille eller smak i den här smutsiga affären. Det står på Akademiens egen hemsida att valspråket på 1700-talet hade en något annan innebörd än nu: snille betydde ungefär ”talang, begåvning”, och smak stod närmast för ett slags finare estetisk uppfattnings- och omdömesförmåga. Dessa utvidgningar av valspråkets betydelse gör att beteendet från herrar ledamöter befinner sig än längre från stadgarna. Omdömesförmåga? Jo, jag tackar jag!